Oh Shino!

Mja. Det kan ju inte komma som en överraskning för er fem som läser här att bloggen ligger inför döden.
Låt mig skylla på tid.
Låt mig skylla på att jag lägger min lust på andra saker.
Låt mig skylla på att även om min kalender ser tom ut har jag ändå ingen tid över.
Låt mig skylla på att jag pajade internet på jobbet så jag kan inte göra det på arbetstid.
Låt mig skylle på att jag hellre springer på gymmet.
Låt mig skylla på att jag aldrig kommer ihåg det som hade varit roligt att skriva om.
Låt mig skylla på att jag ska gå och lägga mig.

Puss och god natt!

Det blev inte mycket arbetat igår. Jag skulle kunna skylla på enorm bakfylla eller på besök från utomsocknes. Fast det skulle mest kännas som en dålig ursäkt. Peppen infann sig inte och jag kan tycka att efter sex arbetsdagar får man lata sig en dag.
Och det gjorde jag, framför tv:n. Mitt intresse för dålig tv går enbart utför.
Söndagen gick mest åt till att se The X-effect på MTV. Jag vill inte ens förklara för någon ovetande vad programmet går ut på. Så pass meningslöst var det, även om min hjärna fick en välbehövlig paus från intelligens.
Efter en storartad avslutning, Scream 2, somnade jag in alldeles ensam i den stora sängen.
Mja, helgen var inte så pjåkig ändå...

Ingen rast och ingen ro.
- Nämen, jag tar en sju dagars arbetsvecka som inledning på det nya året! Jag har ändå inget att göra.
Ungefär så tänkte jag i måndags när jag tackade ja till helgjobb. Sedan visade det sig att jag hade massor att göra, men det var så dags att komma på det då.
Hur som helst så är det lördag idag, i afton firas min goda vän med buller och stök. Morgondagen tillbringas bakfull i soffan tillsammans med födelsedagsbarnet + pojkvän. Och en ansenlig mängd pannkakor och maräng sviss (svisch? swiss?) fram tills städning och... wait for it... JOBB!
Japp. Enligt den interasiatiska kalendern är det Arbetsmyrans år 2010 och jag tar det på allvar.

Rubriken sammanfattar ganska bra de senaste sex veckorna.

I framtiden hägrar jobbpepp, födelsedagsfester och ett nyfunnet intresse för ögonbrynsplockning.
2010, året där det händer!
Min bror blir trettio.
Jag fyller också jämt.
Mitt företag blir en succé. (!)
Bröllopsbesöken ökar.
Unt so weiter.

Jag har sagt det förut men,

THIS IS THE YEAR!

Jag räknade lite och kom fram till att jag kunde köpa julpynt för en tusenlapp ungefär. Och det skulle ju gå. Riktigt bra till och med. Men när jag köpte julpynt idag kom jag på lite andra omkostnader som jag inte räknat på. Och mycket snart hade jag spräckt budgeten.

Ibland när man bor i Stockholm upplever man en känsla. Det är en väldigt specifik känsla och kanske är det bara jag som upplever den. Men ikväll har jag upplevt att jag varit mycket nära många människor och ändå känner jag mig ensam. Som att jag inte kan nå fram i myllret utan att det slutar med att jag sätter orden i halsen och tittar ner i gatan. För att det är enklare. För att jag inte är säker på att människan mitt emot verkligen är intresserad av vad jag har att säga. Och då kan man lika gärna vara tyst.

Inom kort, en vecka eller så, kommer den här bloggen att på allvar förvandlas till en julblogg.
Fullständigt utan skam.

Det är inspiration för mig.

...hade jag tänkt skriva.
Men jag är märkligt inspirationslös.



Är det staden som dödar inspirationen eller klarar jag det bra själv?

Ungefär vid klockan fyra föreslår min chef och teaterns producent att vi ska ta en öl till jobbet.
Så det gör vi. Eller, jag dricker rödvin. Och vi jobbar lite. Till slut glider samtalet in på flytningar och premenstruala störningar. För att sedan gå över till producentens före detta danskarriär.

Alla jobb där man dricker alkohol på arbetstid är bra jobb.

Dubbelt arbete ger dubbelt betalt. Så jobbar jag.

Nåväl, den chokladglass som jag berättade om i en parentes i förra inlägget var sänd från gudarna. Om det beror på min extrema talang, receptet eller det faktum att jag använda valrhonachoklad låter jag vara osagt. Damn, it was fine!

Nästa helg, denna alla helgona, tillbringas i det lilla riket Småland. Mina förhoppningar på vistelsen är stora, jag siar att det blir som balsam för själen. Att få hänga lite med de där som är så bra. Och roliga. Och smarta. Och alldeles för långt borta i vanliga fall. 

Tills dess fortsätter jag jobba, sälja biljetter, bygga sängar, vattna besvärliga växter och buteljera säsongens första omgång glögg. För jag kan inte sluta, peppen inför jul 2009 har infunnit sig på allvar. Det blir full gas härifrån till juldagen. Sedan låter vi julen 2009 bli ett varmt minne från svunna tider.  

Det får bli ett kort inlägg, för alldeles strax knackar mina middagsgäster på dörren. (Jo, det blir tre rätter. Palsternacksoppa med pestobullar, filodegsbakad lins- och champinjonröra med chevrékräm och sallad, samt två sorters hemmagjord glass, choklad och blåbär/björnbär.)

Igår hade jag och min vapendragare introduktion på gymmet. Vår instruktör hette Larsa och han hade inte lika mycket humor som han var humor. Däremot tyckte han att det var roligt att vi kallad utfall för silly walk. Fast det sa han inte först, utan mot slutet påpekade han att det var roligt. Hur som. Vi har ett grundprogram och det är inte fasansfullt tråkigt. Tvärtom är det ganska skoj att pressa den kropp man har.
Men jag skulle gärna undvika Larsa i fortsättningen, om det är möjligt. Vi skulle vara i högform till påsk, sa han.
Tilläggas bör att Larsa mer än gärna småpratade med kvinnorna på gymmet. Det vore obehagligt om han i påsk började småprata med oss också. Mycket obehagligt.

Jag har många gånger förut pratat om familjen Raring. Och stora S och Lilla C. Fantastiska små individer.

I somras, på en veckas semester i min stuga, hade jag och pappa C en kväll fylld av whisky och pseudodjupa samtal. Dagen efter mådde jag sådär. Kort sagt. Men jag pallrade mig ändå upp vid sju och gräddad bröd. Och sedan lade jag mig på en madrass, på altanen. Mamma L skrattade så att hon höll på att dö men hade ändå tillräckligt med vänlighet i kroppen för att slänga en filt över mig.
Sedan kom barnen. De tyckte att det var oerhört lustigt att tant M var ur form. Av någon outgrundlig anledning kastade de därför sin pappas badbyxor i ansiktet på mig. Och deras ljuva barnskratt fick mig att bortse från bakfyllan och spela med. Därför ropade jag "Ahh, det är nåt som inte stämmer!" med en särskilt dialekt som är svår att återgå i ord. Barnen skrattade och tog bort byxorna, sedan kastade de dem återigen i nyllet på mig.
Kort sagt, en av de finaste bakfyllemorgnar jag varit med om.

Idag pratade jag med mamma L eftersom jag ska hälsa på dem om två veckor. Hon berättade att de har börjat återanvända uttrycket. Och då blir tants hjärta alldeles varmt.
Dessutom har de gjort upp planer för mitt besök. Stora S har fått för sig att jag ska stanna i två veckor. Det kanske jag måste göra.

Nu ska vi se.
Jobba. Tvivla på att jag kan jobbet. Inse att det kan jag ju. Jobba. Gå och köpa gymkort. Gymma. Jogga. Ha fina, fina vänner i bäddsoffan. Söndagsmiddag med många, många finaste. Och en liten hund. Läsa pjäser.
Titta på kurser att kanske läsa till hösten. Inte kunna bestämma sig. Komma på lite i sista laget att jag vill läsa något. Vet inte om jag orkar hitta något roligt. Men jo, måste orka. Ha träningsvärk i bröstmuskulaturen. Skaffa ny träningsvärk imorgon.

Så, till saken.

En av mina allra bästa vänner ska gifta sig med sin sambo i januari. De har bett mig att skriva bröllopet. Alltså inte själva bröllopet, det är mest jag som säger att det är bröllopet jag skriver. Snarare är det någon form av text som ska läsas upp innan de säger japp till varandra. Jag har jobbat på texten ett tag, skrivit utkast och lagt på hög. Inte tyckt att det blev tillräckligt bra för att ens skriva in det på datorn. Men så idag, till tonerna av en playlist jag fått av bästa vännen, fick jag ihop det. Var initialt mycket nöjd. Det brukar aldrig hända. Därför skriver jag ett finkänsligt sms till bästa vännen (Yep, I think I nailed it!) och hon ville läsa. Hon svarade;

Vi har läst och jag gråter. Än så länge, mycket nöjda. Du är världens bästa.

I'm awe... wait for it... some!

Jobba hårt tre timmar på måndagsmorgonen, snabbluncha och sedan möta bästa anna banan på centralen. Hänga och umgås och mysa tillsammans med henne, den ömma modern och nationalrätten korv och pommes frites. Samtidigt titta på när de andra dricka folköl och längta lite. Prata in på småtimmarna om hur man smidigast dricker kaffe med ett ex och garanterar att det blir sista gången. Göra pannkaksfrukost och bruncha, bruncha, bruncha! Åka till jobbet, lämna nyckel och visa upp nämnda anna. Traska runt i city och ut till skeppsholmen. Bli kompis med Moderna museet, se Dalí utställningen och humma med händerna på ryggen. Tillbringa mycket tid i museishopen utan att köpa något, ta bussen till någonstans på söder och sedan promenera till saluhall. Inhandla ost för tvåhundra kronor, åka hem och laga mat. Dricka rödvin, äta ost och toppa med fikonmarmelad. Tvinga anna att se hell's kitchen fastän hon mest tittar på datorn. Sova, sova, vakna. Duscha, äta frukost och väcka anna. Småprata, säga hej då och åka till nya jobbet. Jobba på nya jobbet och lära sig hur diaprojektorer ser ut inuti. Bli hemskickad halv sex, trött och hungrig. Vräka i sig överblivna pannkakor och resten av dyra osten. Prata i telefon med finaste vänner, höra nyheter att förfasas över och saker att glädjas åt. Avsluta dagen med svårläst blogginlägg utan egentlig styrsel eller poäng. Däcka på madrassen och längta till lördag då det kommer finnas både soffa och sovlösning.

Jaha, så vad har ni gjort i veckan?