Bekräftelseoffer.
I min umgängeskrets finns det personer vars åsikt om mig spelar stor till mycket stor roll för min självbild. Egentligen borde jag väl rycka på axlarna åt vad andra tycker men när det är ens vänner är det svårt att inte påverkas. Det händer att jag vänder och vrider på mig och min personlighet för att uppnå uppskattning från dem. Fullständigt idiotiskt, eftersom det är mina vänner borde de älska mig som jag är (vilket de också gör) och strunta helt i mina prestationer. Jag tror att problemet ligger hos mig, den där ihållande känslan av att inte vara tillräckligt om man inte är till lags.
Jag kan längta något otroligt efter att inte behöva vara det. Att bara få vara lite i all sin enkelhet och att det ska vara nog.
Den ständiga utveckling kan vara roten till allt det onda. Att jag förväntar mig att jag hela tiden ska befinna mig i utveckling, gå framåt och från klarhet till klarhet. Jag längtar efter att få vara statisk. Isolera mig och strunta i att växa som människa och allt det där. Bara en liten stund, ett andningshål i experimentet att bli något slags vuxen. Det vore något.
Femte resultatet av bildgoogling på statisk. Usch, det ser komplicerat ut att vara statisk ändå.
Jag kan längta något otroligt efter att inte behöva vara det. Att bara få vara lite i all sin enkelhet och att det ska vara nog.
Den ständiga utveckling kan vara roten till allt det onda. Att jag förväntar mig att jag hela tiden ska befinna mig i utveckling, gå framåt och från klarhet till klarhet. Jag längtar efter att få vara statisk. Isolera mig och strunta i att växa som människa och allt det där. Bara en liten stund, ett andningshål i experimentet att bli något slags vuxen. Det vore något.
Femte resultatet av bildgoogling på statisk. Usch, det ser komplicerat ut att vara statisk ändå.
Kommentarer
Trackback
