Egoism.
Det kanske är på tiden att jag tar hand om mig själv. Lyssnar lite inåt och stryker lite tigerbalsam på alltsammans. Det svider till, fast på ett skönt sätt. Som att riva av plåster eller smörja in en riktigt, riktigt torr hy. För det är väl ändå mitt liv det gäller?
Är det jag som ska ta ansvar för mitt liv? Att det ska bli som jag vill? Att jag ska må som jag vill?
Faktum är att jag tvivlar på det alldeles för mycket. På att jag ensam ska skapa det liv jag vill ha. Det behövs möjligen en balansgång mellan sig själv och socialt beroende. Eller snarare samspel, socialt samspel kontra vikten av att se om sitt eget hus. Jag kan lägga för mycket av min självbild på andra. Men det är vad jag har lärt mig, behöver jag lära om?
Bah, pseudodjupt och hittepå. Men lite meditation gör en gott.
Fjärde resultatet av bildgoogling på meditation. Känns lagom psykadeliskt...
Är det jag som ska ta ansvar för mitt liv? Att det ska bli som jag vill? Att jag ska må som jag vill?
Faktum är att jag tvivlar på det alldeles för mycket. På att jag ensam ska skapa det liv jag vill ha. Det behövs möjligen en balansgång mellan sig själv och socialt beroende. Eller snarare samspel, socialt samspel kontra vikten av att se om sitt eget hus. Jag kan lägga för mycket av min självbild på andra. Men det är vad jag har lärt mig, behöver jag lära om?
Bah, pseudodjupt och hittepå. Men lite meditation gör en gott.
Fjärde resultatet av bildgoogling på meditation. Känns lagom psykadeliskt...
Kommentarer
Trackback
