Oh Shino!

Fram och tillbaka hela tiden. Glad, ledsen, arg, besviken, trött.
Och sedan galet frustrerad över att jag humörsvänger. Sedan blir jag arg på grund av frustrationen och jag är igång igen. Även om jag inte kommer tillbaka till utgångsläget glad. Nu är det lyckligtvis inte så långt kvar på den här dagen så det finns ingen anledning att bli glad.

Sitter på jobbet och är forcerat trevlig mot kunder som inte förtjänar det. Skulle helst vilja sätta upp en vägg mellan mig och de så jag slapp se. Slapp tvinga mig själv att le när jag helst av allt hade velat gå hem och lägga mig under sängen.
Ingen fantastisk höst att se fram emot heller. Det enda som är bra är att det blir mörkare och ruskigare och mysigare. Men i övrigt finns ingen motivation till någonting. Inte ens det jag tycker är roligt. Det kan liksom vara.

Om ett par månader kommer det dock vända. Då fylls hoppets låga i mitt bröst igen när jag har något innerligt vackert att se fram emot, något som är nära nära då. Fast jag får inte skriva vad det är än, även om alla som känner mig vet vad jag talar om...