X-men och det då va...
En god vän till mig älskar X-men. Framför allt älskar han Wolverine.
Efter att ha vägrat se på det under flera år plöjde jag för en tid sedan de tre filmerna mer eller mindre på raken.
Och jag blev begeistrad. Det fångade mitt intresse.
Däremot tycker jag Wolverine mest är en axelryckning. En klart standardgjuten, manlig hjälte. God i hjärtat, men går sin egen väg och kan därför uppfattas lite svår emellanåt. Han går sönder av att inte veta sitt ursprung och litar knappt på någon.
Just your standard Hollywoodhero.
Varken mer eller mindre. Mer intressant är att de goda och de onda inte är svartvita utan befinner sig i en intrikat gråzon, mer engagerande än andra filmer i superhjältegenren. För Stålmannen är alltid god och Lex Luthor alltid ond. Förenklat, förutsägbart och mycket passande för kvällar då man överhuvudtaget inte vill ha någon intellektuell stimulans.
X-men lyckas att engagera min hjärna samtidigt som det är mer än tillräckligt med action.
Jag gillar det.
Min goda vän sa att jag tvunget skulle se trailern för nästa film och att jag då skulle ändra uppfattning om hjälten. Alltså att jag då skulle tycka som han gör.
Wolverine är fortfarande en axelryckning, en standardlösning i ett annars felfritt koncept. Och den åsikten får min goda vän leva med.
Nionde resultatet av bildgoogling på wolverine. Klassiska manlig-hjälte-pose. Gäsp.
Efter att ha vägrat se på det under flera år plöjde jag för en tid sedan de tre filmerna mer eller mindre på raken.
Och jag blev begeistrad. Det fångade mitt intresse.
Däremot tycker jag Wolverine mest är en axelryckning. En klart standardgjuten, manlig hjälte. God i hjärtat, men går sin egen väg och kan därför uppfattas lite svår emellanåt. Han går sönder av att inte veta sitt ursprung och litar knappt på någon.
Just your standard Hollywoodhero.
Varken mer eller mindre. Mer intressant är att de goda och de onda inte är svartvita utan befinner sig i en intrikat gråzon, mer engagerande än andra filmer i superhjältegenren. För Stålmannen är alltid god och Lex Luthor alltid ond. Förenklat, förutsägbart och mycket passande för kvällar då man överhuvudtaget inte vill ha någon intellektuell stimulans.
X-men lyckas att engagera min hjärna samtidigt som det är mer än tillräckligt med action.
Jag gillar det.
Min goda vän sa att jag tvunget skulle se trailern för nästa film och att jag då skulle ändra uppfattning om hjälten. Alltså att jag då skulle tycka som han gör.
Wolverine är fortfarande en axelryckning, en standardlösning i ett annars felfritt koncept. Och den åsikten får min goda vän leva med.
Nionde resultatet av bildgoogling på wolverine. Klassiska manlig-hjälte-pose. Gäsp.
Kommentarer
Postat av: CACU
Wolverine är X-tremt bra. Att du inte ser det.
Trackback
