Ljuva 90-tal.
Jo, jag vet. 90-talet är väldigt i ropet nu för tiden.
Jag klickar lite förstrött på youtube och hittar tillbaka till pojkbanden. Alla dessa pojkar med så mycket smärta i ögonen under balladerna och ännu mera attityd i de lite 'häftigare' låtarna. Och jag blir varm inombords och samtidigt en smula vemodig.
Hur kan det ha gått nu? Vad gör egentligen Mark Owen nu för tiden? Kan Backstreet Boys verkligen komma tillbaka?
Samtidigt undrar jag vilken typ av musik som spelas på mellanstadiediskon nu för tiden?
Minns själv när man vallfärdade till skolans matsal som eftermiddagen/kvällen till ära hade fällt ner sina gardiner och satt upp ett antal diskolampor. Hade man riktig tur fanns också en spegelboll och om någon slagit på stort, en rökmaskin. Sedan satt man utmed väggen på de gamla stolarna och tittade lite. Till en början, innan det kommit igång.
Dansade försiktigt, höll sig på bekvämt avstånd från den man var kär i. Men inte för långt bort, då kanske man aldrig fick dansa. Vi drack flaskläsk när vi blivit för varma.
Minns ni danstävlingarna? Detta smått absurda inslag där någon av sexorna gick och bedömde yngre skolkamraters förmåga att dansa. Eller dansa och dansa, man rörde sig mest från höger till vänster. Kanske någon liten snurr om man ville visa sig på styva linan. Och vinnarna fick en cd-singel. Smaka på ordet, cd-singel.
Då var det ett tag sedan, vad vinner kidsen idag? En gratis nedladdning på nätet?
Någon med barn i lagom ålder som kan avslöja vad som händer bakom nerrullade matsalsgardiner nu för tiden?
Nåja, tillbaka till pojkbanden. Varje pojkband har en fantastisk uppbyggnad.
Alltid en eller möjligen två stjärnor. Ofta en av det lite mjukare slaget och en av det lite hårdare slaget.
Och sedan utfyllnadspojkarna. De som inte riktigt sjunger tillräckligt bra, som inte är riktigt tillräckligt snygga eller tuffa. Även de vars namn faller bort ur minnet.
Jag blir ännu lite varm och lutar mig tillbaka. Låter minnena komma. Minnen om den där silverklänningen jag hade på discot medan jag satt och kikade ut för att se om min första kärlek var på väg. Jag minns att jag till och med satt upp håret, som jag ju aldrig gör. Och silverklänningen. Undrar om den finns kvar? Måste fråga mamma när hon kommer, det är ett kulturhistoriskt dokument.
Ingen bildgoogling idag. Istället videotubing! Fast vissa med länkar tyvärr...
Backstreet Boys - All I have to give
New Kids on the Block - Step by step
Jag klickar lite förstrött på youtube och hittar tillbaka till pojkbanden. Alla dessa pojkar med så mycket smärta i ögonen under balladerna och ännu mera attityd i de lite 'häftigare' låtarna. Och jag blir varm inombords och samtidigt en smula vemodig.
Hur kan det ha gått nu? Vad gör egentligen Mark Owen nu för tiden? Kan Backstreet Boys verkligen komma tillbaka?
Samtidigt undrar jag vilken typ av musik som spelas på mellanstadiediskon nu för tiden?
Minns själv när man vallfärdade till skolans matsal som eftermiddagen/kvällen till ära hade fällt ner sina gardiner och satt upp ett antal diskolampor. Hade man riktig tur fanns också en spegelboll och om någon slagit på stort, en rökmaskin. Sedan satt man utmed väggen på de gamla stolarna och tittade lite. Till en början, innan det kommit igång.
Dansade försiktigt, höll sig på bekvämt avstånd från den man var kär i. Men inte för långt bort, då kanske man aldrig fick dansa. Vi drack flaskläsk när vi blivit för varma.
Minns ni danstävlingarna? Detta smått absurda inslag där någon av sexorna gick och bedömde yngre skolkamraters förmåga att dansa. Eller dansa och dansa, man rörde sig mest från höger till vänster. Kanske någon liten snurr om man ville visa sig på styva linan. Och vinnarna fick en cd-singel. Smaka på ordet, cd-singel.
Då var det ett tag sedan, vad vinner kidsen idag? En gratis nedladdning på nätet?
Någon med barn i lagom ålder som kan avslöja vad som händer bakom nerrullade matsalsgardiner nu för tiden?
Nåja, tillbaka till pojkbanden. Varje pojkband har en fantastisk uppbyggnad.
Alltid en eller möjligen två stjärnor. Ofta en av det lite mjukare slaget och en av det lite hårdare slaget.
Och sedan utfyllnadspojkarna. De som inte riktigt sjunger tillräckligt bra, som inte är riktigt tillräckligt snygga eller tuffa. Även de vars namn faller bort ur minnet.
Jag blir ännu lite varm och lutar mig tillbaka. Låter minnena komma. Minnen om den där silverklänningen jag hade på discot medan jag satt och kikade ut för att se om min första kärlek var på väg. Jag minns att jag till och med satt upp håret, som jag ju aldrig gör. Och silverklänningen. Undrar om den finns kvar? Måste fråga mamma när hon kommer, det är ett kulturhistoriskt dokument.
Ingen bildgoogling idag. Istället videotubing! Fast vissa med länkar tyvärr...
Backstreet Boys - All I have to give
New Kids on the Block - Step by step
Kommentarer
Trackback
