Oh Shino!

Då har mor och far begåvat mitt hem med ett besök. Det är härligt att se att man har utvecklats som människa då man går omkring och muttrar om att ens föräldrar faktiskt får plocka undan sin skit. Skälla för att pappa inte fäller ner toalettringen vilket mamma lovar att han gör hemma. Plocka upp alla mammas små toppar och koftor hon strör omkring sig när hon byter om tre gånger varje dag.
Fast sedan spelar vi kort i köket och jag och pappa kommer på att mamma inte är så lång, vilket vi visserligen redan visste. Vi visste också att det är väldigt underhållande att skoja om men det var längesedan vi gjort det. Och mamma har även hon vuxit, inte på längden men som människa, för hon kan numera skoja med och tycka att det är ganska roligt att hon är kort.
Jag ska inte återge den fullständiga konversation utan jag låter er enbart förstå att min mor numera går under namnet Snärty Dvärg. (Man kan verkligen betvivla hur politiskt korrekta skämten var, men som sagt, hon har lärt sig att skratta åt det.)
För övrigt har det varit utflykternas och konsumtionens tid. Jag har blivit vuxen och köpt mig en och annan topp, något jag aldrig ägnat mig åt innan. T-shirtar har varit för bekväma. Om något år använder jag eventuellt inte t-shirt alls (!).
Och nu äntligen, efter ett års väntan, ska kokskåpsdörrarnas bleka mintgröna färg övermålas med mustig, svart griffelfärg.
Bild på resultat om det blir ett sådant.

Tioende resultatet av bildgoogling på päronen. Ungefär sådär ser de ut faktiskt, förutom mamma. Hon ser också ut så fast liten. Jätteliten. Som ett miniatyrpäron.