Wir fahren nach Berlin.
Då var det dags att avslöja hur det verkligen var i den tyska huvudstaden. Som i Sverige fast skabbigare.
När vi åkte vilse på S-bahn och hamnade i Berlins östra förorter fick vi ett smakprov på hur tyska män kan bete sig. Vi blev inte helt begeistrade och bytte genast tåg in mot staden igen, efter att ha blivit muckade på av tyska män på tunnelbanan. Uppgivna funderade vi över om det var såhär det skulle vara? Skulle varje tysk man te sig som en besvikelse?
Desto närmare centrum vi kom, desto trevligare blev de. Kanske mer vana vid turister. Jag tror egentligen att det finns en sociologisk förklaring på det här men jag har annat att skriva om. Det hinner jag inte med, men påminn mig så kan jag dra min teori lite senare.
Dagarna passerade egentligen i sakta turistläge. Vi skrattade och tog kort på hus som såg viktiga ut. Inte för att vi orkade gå fram och kolla vad det var för hus. Det idkades 'lazy touristing' och vi planerade att googla huset senare. De flesta kort togs också med kameraremmen som fick bli vår maskot på resan. Så får det vara när man inte själv vill posera framför kameran.
Under vår vistelse blev jag även hardcoresminkad på ett tyskt body shop, fick för mig att jag måste vara lik en tysk kändis (varför skulle de annars stirra så?) och undvek att få en enda blåsa på fötterna. Jag tror det sista är det största som har hänt mig på storstadssemester.
Under resan ägnade vi oss också åt att räkna magväskor. Vi kom upp i tjugofem stycken, men vi befarar att det finns fler som cirkulerar. Vidare såg vi fyra tvättäkta hockeyfrillor. Inte av roadkillmodell som var populär i Sverige under början av 2000-talet, utan HOCKEYFRILLOR. Kanske är jag fördomsfull, men det kändes geniunt.
Inget resultat av en bildgoogling. En autentisk semesterbild med kameraremman och världsuret på Alexanderplatz.
När vi åkte vilse på S-bahn och hamnade i Berlins östra förorter fick vi ett smakprov på hur tyska män kan bete sig. Vi blev inte helt begeistrade och bytte genast tåg in mot staden igen, efter att ha blivit muckade på av tyska män på tunnelbanan. Uppgivna funderade vi över om det var såhär det skulle vara? Skulle varje tysk man te sig som en besvikelse?
Desto närmare centrum vi kom, desto trevligare blev de. Kanske mer vana vid turister. Jag tror egentligen att det finns en sociologisk förklaring på det här men jag har annat att skriva om. Det hinner jag inte med, men påminn mig så kan jag dra min teori lite senare.
Dagarna passerade egentligen i sakta turistläge. Vi skrattade och tog kort på hus som såg viktiga ut. Inte för att vi orkade gå fram och kolla vad det var för hus. Det idkades 'lazy touristing' och vi planerade att googla huset senare. De flesta kort togs också med kameraremmen som fick bli vår maskot på resan. Så får det vara när man inte själv vill posera framför kameran.
Under vår vistelse blev jag även hardcoresminkad på ett tyskt body shop, fick för mig att jag måste vara lik en tysk kändis (varför skulle de annars stirra så?) och undvek att få en enda blåsa på fötterna. Jag tror det sista är det största som har hänt mig på storstadssemester.
Under resan ägnade vi oss också åt att räkna magväskor. Vi kom upp i tjugofem stycken, men vi befarar att det finns fler som cirkulerar. Vidare såg vi fyra tvättäkta hockeyfrillor. Inte av roadkillmodell som var populär i Sverige under början av 2000-talet, utan HOCKEYFRILLOR. Kanske är jag fördomsfull, men det kändes geniunt.
Inget resultat av en bildgoogling. En autentisk semesterbild med kameraremman och världsuret på Alexanderplatz.
Kommentarer
Postat av: Lina
hihi! låter som en lyckad vistelse, det där.
särskilt blåsornas uteblivnad, grattis=). att titta på hus är ett klart underskattat nöje under promenader.
Trackback
