Att späcka en dag.
Dagen idag är en späckad dag. Med mina mått mätt. Vilket å andra sidan kan bero på att jag alltid anser mig ha sjukt mycket att göra när jag går igenom dagen på morgonen. Det brukar dock visa sig att jag har mycket mer tid för chill än vad som först beräknats.
Visserligen är inte det här tänkt riktigt som en dagboksblogg men ni får ha överseende. Det blir inte ett det-här-har-jag-gjort-idag-inlägg utan ett det-här-ska-jag-göra-idag-inlägg.
Förra veckan var jag en smula på kanelen och förde ett samtal med en god vän tillika kursare till mig. Eftersom hon aldrig blivit bjuden på middag utav mig och jag (ganska så frikostigt) skrutit om min fenomenala matlagning slängde jag ur mig att hon skulle få middag innan hon flyttade för sommaren. Korkat, kan jag konstatera. Givetvis förtjänar hon en middag, det är inte det. Men då jag är utmanande och aldrig riktigt nöjd kan jag inte plocka fram ett säkert gammalt kort ur rockärmen utan satsar på nytt och fantastiskt. Därför har jag förberett en surdeg för att göra kantarell-, champinjon och guyérefyllda, franska piroger med en tomat-, lök- och avokadosallad toppad med nötter och färska örter. Ingen middag är komplett utan efterrätt. Här väljer jag ändå en klassiker som jag i och för sig aldrig har gjort själv, tiramisú. Vi får se hur det går, om pirogerna blir fräscha och spröda och ifall tiramisún inte förvandlas till kräm.
I afton slipper jag i alla fall laga mat. Det är trivselkväll med teaterföreningen i vilkens styrelse jag blev invald tidigare i våras. Jag är yngst, med god mariginal. Vår ordförande är runt sjuttio, sedan är det fallande skala ner till ungefär 35 år. Sedan är det jag. Enligt rykten brukar det vara frågesport som sätts ihop av ordföranden. Jag tror jag kommer torska, ordentligt.
Det trettonde resultatet av en bildgoogling av späcka. Fast jag tycker det är fantastiskt hur uppfinningsrika de är uppe i norr. Jag hade gärna hoppat på den där studsmatttan.
Visserligen är inte det här tänkt riktigt som en dagboksblogg men ni får ha överseende. Det blir inte ett det-här-har-jag-gjort-idag-inlägg utan ett det-här-ska-jag-göra-idag-inlägg.
Förra veckan var jag en smula på kanelen och förde ett samtal med en god vän tillika kursare till mig. Eftersom hon aldrig blivit bjuden på middag utav mig och jag (ganska så frikostigt) skrutit om min fenomenala matlagning slängde jag ur mig att hon skulle få middag innan hon flyttade för sommaren. Korkat, kan jag konstatera. Givetvis förtjänar hon en middag, det är inte det. Men då jag är utmanande och aldrig riktigt nöjd kan jag inte plocka fram ett säkert gammalt kort ur rockärmen utan satsar på nytt och fantastiskt. Därför har jag förberett en surdeg för att göra kantarell-, champinjon och guyérefyllda, franska piroger med en tomat-, lök- och avokadosallad toppad med nötter och färska örter. Ingen middag är komplett utan efterrätt. Här väljer jag ändå en klassiker som jag i och för sig aldrig har gjort själv, tiramisú. Vi får se hur det går, om pirogerna blir fräscha och spröda och ifall tiramisún inte förvandlas till kräm.
I afton slipper jag i alla fall laga mat. Det är trivselkväll med teaterföreningen i vilkens styrelse jag blev invald tidigare i våras. Jag är yngst, med god mariginal. Vår ordförande är runt sjuttio, sedan är det fallande skala ner till ungefär 35 år. Sedan är det jag. Enligt rykten brukar det vara frågesport som sätts ihop av ordföranden. Jag tror jag kommer torska, ordentligt.
Det trettonde resultatet av en bildgoogling av späcka. Fast jag tycker det är fantastiskt hur uppfinningsrika de är uppe i norr. Jag hade gärna hoppat på den där studsmatttan.
Kommentarer
Trackback
