Oh Shino!

Telefonen ringer. Det är ett för mig okänt nummer. Men jag svarar. För jag är på gott humör.
Det piper i luren. Med jämna regelbundna mellanrum. Jag lägger på.
Fyra minuter senare ringer det igen. Samma nummer. Okej, nu måste de ha ordnat till det där pipandet, tänker jag.
Det piper i luren igen. Med jämna regelbundna mellanrum igen. Jag lägger på igen.
Och letar upp numret. Citybud i Kalmar.
Närmare bestämt deras fax. Alltså är det någon på Citybud i Kalmar som försöker faxa mig något.
Jag har ingen fax.
Jag ringer upp och får prata med Magnus.
Ungefär såhär var konversationen.
- Citybud i Kalmar, Magnus.
- Hej Magnus. Jag ville bara informera om att er fax har ringt upp mig två gånger nu. Ni har nog fel nummer.
- Eh... va?
- Det är någon hos er som försöker faxa mig. Jag har ingen fax. Ändå ringer er fax upp mig.
- (skrattandes) Jaha, oj, det ska vi försöka ordna...
- Ringer mest för er information. Nu vet du. Adjö.
- (fortfarande skrattandes) Hej då.

20:e resultatet av bildgoogling på fax. Det är korrekt.







Haha, nu ringer de igen. Men jag svarar inte. Det är fel nummer.
Kalmariter alltså...