Oh Shino!

Idag blev jag klar med något som följt mig under ett par veckor. En stillsam avkoppling spred sig i kroppen och jag log lite förnöjt mest hela tiden. Eftersom jag tillbringat mången timme framför datorn tänkte jag bryta detta mönster och ta mig ut i solen. Alltså började jag skola ut mina tomatplantor.
Igår hade tydligen min present till mig själv varit och hälsat på men inte fått tag på mig. Därför trodde jag att presenten skulle dyka upp imorgon. Men medan jag satt på knä vid trädgårdslandet och rensade ogräs såg jag en brun man i ögonvrån. Jag reste mig upp och konstaterade att den bruna mannen var ett faktum. Han frågade om jag är den jag är.
- Ja, fast en smutsig sådan, svarade jag.
Skrev under och blev sedan stående med min present i hand. Inom loppet av en millisekund genomgick jag en inre kris.
Lägga presenten åt sidan och vara utomhus med trädgården?
Strunta i trädgården och gå in till datorn?
Och nu sitter jag här. Det kallas konsumtionsfeber och materiell lycka.
Det är fult och går snart över.
Men min ipod nano är nog det finaste jag sett. Som inte lever då alltså.

Bilden är det 35:e resultatet av en bildgoogling på "bruna män". Logiken är slående, inte sant?