A sweet weekend.

Trots alla arbetstimmar. I lördags kväll fick jag det mest uppmuntrande och glädjande beskedet på mycket länge. Sådär glad blev jag att jag låg i sängen och flinade innan jag skulle somna.
Igår kväll kom skånska E för filmkväll. Hon hade föreslagit en film, Notebook, som jag skulle gråta till. För det är det man gör till den filmen. Nej, jag grät inte. Rara, skånska  E grät och jag flinade naturligtvis.

På bussen hem igår var det den där busschauffören som var alldeles ny sista jag åkte buss. Nu körde hon själv, som en fullfjädrad busschaufför. Det gick väldigt bra, långt över förväntan får jag medge. Dessutom är hon otroligt trevlig vilket är ett välkommet inslag i den lokala busstrafiken. Man blir nästan chockad av  en busschaufför som ler. Jaja, jag ska ge mig med busschaufförsrecensionerna. Jag lovar.




Sjuttonde resultatet av bildgoogling på busschaufför. Such a darling.

Kommentarer
Postat av: Emma

Det ser ju ut som Simon Gate!

2008-11-24 @ 09:38:55
Postat av: Lina

Simon Gate? Nä, nu är du väl allt bra ond?

Jag har också råkat ut för det där med spännande busschaufförer nu. Men mest spännande bussar där dörrarna plötsligt inte går att stänga, o den olycksbådande kontringsrepliken från tjejen på sätet bredvid: "aaa, de här bussarna går ju ALLTID sönder!"... Har jag en spännande vinter att se fram emot eller?



Har jag dig att se fram emot på onsdag?



Jag grät också till film igår. "Timmarna". Min bästa film att gråta till.

2008-11-24 @ 12:54:59
URL: http://linaarvidsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0