.
Jag äter choklad men det smakar inte. Mjuk och krämig smälter det i munnen och jag inser att det är nu jag ska känna välbehag. Ingenting mer än en svag hinna på tänderna.
Jag tar en bit till. Samma sak.
Lönlöst, lägger förpackningen åt sidan. I taket ser jag flera nyanser av vitt.
Som det alltid funntis. Olika men samma. Om och om igen.
Bilarna på gatan. Olika men samma.
Husen längs gatan. Gatorna längs gatan.
Jag blir sömnig av likformigheten.
Olika men samma.
Varje affär, varje cykelväg, varje kommunhus.
Varje människa?
Olika men samma.
Unika men enformiga?
Någon skrev;
Var du än går, går du alltid mot döden.
Botten upp och resten i håret.
Tolfte resultatet av bildgooling på resten i håret. Jag har aldrig varit förtjust i Lilla My.
Jag tar en bit till. Samma sak.
Lönlöst, lägger förpackningen åt sidan. I taket ser jag flera nyanser av vitt.
Som det alltid funntis. Olika men samma. Om och om igen.
Bilarna på gatan. Olika men samma.
Husen längs gatan. Gatorna längs gatan.
Jag blir sömnig av likformigheten.
Olika men samma.
Varje affär, varje cykelväg, varje kommunhus.
Varje människa?
Olika men samma.
Unika men enformiga?
Någon skrev;
Var du än går, går du alltid mot döden.
Botten upp och resten i håret.
Tolfte resultatet av bildgooling på resten i håret. Jag har aldrig varit förtjust i Lilla My.
Kommentarer
Postat av: elin
hade en tid då ja kallades för lilla My.. varken angenämt eller smickrande. Är jag så jävlig tro? Jag har ju trots allt the mighty mighty husdjur.
Trackback
