Oh Shino!

Jag börjar tro att jag har drömt alltihopa. Att jag aldrig pratat med en kvinna från Nokia. Det har jag inte heller visar det sig. För jag ringde till Nokia och skulle prata allvar. Sätta ner foten, säga att jag inte orkar vänta längre.
Men jag ska ringa min återförsäljare, det vill säga Telenor. För det måste vara de som ringt.
Jag tänker att jag fixar det via deras hemsida. Har länge tänkt att jag borde kolla upp deras chattfunktion.
Den är kass. Kaputt, fungerar icke. Men, tänker jag, oldschool-telefonsamtal är jag mycket för. Det ger snabba svar och brukar vara trevligt. Så där sitter jag snällt i tre minuter och väntar medan en förinspelad röst tackar för att jag väntar.
Sedan kommer jag fram, jag har operatörsbruset runt omkring och väntar på att någon ska presentera sig.
Men det händer inte.
Samtalet kopplas bort.
Snopet.
Och jag orkar inte ringa igen.

När eller om jag får den där jävla cocoaphonen ska jag skicka tillbaka den.

Den där käcka göteborgskan hittade på. Jag tror det.
Vi måste göra något åt att jag är så godtrogen.