Oh Shino!

När jag får sms spelas en liten melodi av Maia Hirasawa. You and me and everyone we know för den som är intresserad.
Hur som helst blir jag alldeles till mig varje gång jag hör det. För jag tror att det är ett sms från posten som talar om att jag har paket att hämta på OKQ8.
Och i det paketet finns min cocoaphone. Som jag krasst och kommersialistiskt längtar innerligt efter.
Även om jag vet att jag efter en vecka kommer muttra något om jävla kakaotelefon...
Jag litade på den käcka göteborgskan som sa att hon skulle skicka den på en gång. Det har gått en vecka.
Ett barn av postmodernismen (såsom jag) orkar inte vänta längre.
Och vem ska man ringa och hetsa? Kan ju knappast ringa till min telefonoperatör och hur vet man vem på nokia man vill prata med? Jag tänker mig att följande konversation skulle kunna uppstå;

- Välkommen till Nokia.
- Hej. Ni har lovat mig en cocoaphone men jag har inte fått någon.
- Nu förstår jag inte.
- Ni ringde och skulle ge mig en telefon. Jag sa att det bara var att skicka men det har ni alltså inte gjort.
- Jag vet inte vad det gäller, jag kopplar dig.

(Paus för mer eller mindre underhållande musack)

- Ah, det är Jeppe.
- Var är min cocoaphone?
- Ursäkta?
- Ni skulle skicka en telefon, jag vill veta var den är!
- Nu förstår jag inte.
- Det ringde en käck göteborgska och hon lovade att skicka en cocoaphone till mig.
- Vad hette hon?
- Irrelevant. Skicka min cocoaphone.
- Jo, men...
- Inga men! Hon lovade en cocoaphone, en ALLROUNDTELEFON!

Ungefär där tror jag att Jeppe på försäljningsavdelningen lägger på.
Så jag struntar i det.