Pu(o)cka(e)t
I ungefär två år nu (det är galet lång tid) har jag varit medlem i en pocketklubb. Jag blev medlem på den tiden då jag hade svårt att tacka nej till telefonförsäljare. På den tiden jag led av social missanpassning alltså.
Hur som helst måste man skicka ett vykort till det här företaget för att säga upp sin prenumeration. Intentionen har funnits flera gånger, men det har aldrig blivit av.
Och varje gång (en gång i halvåret) jag får en faktura muttrar jag samma harang. Betalar skiten och skriver upp adresen så att jag kan skicka det där satans vykortet.
Gör jag det?
Naturligtvis inte.
Jag glömmer bort det och börjar muttra så fort nästa faktura kommer....
Hur som helst måste man skicka ett vykort till det här företaget för att säga upp sin prenumeration. Intentionen har funnits flera gånger, men det har aldrig blivit av.
Och varje gång (en gång i halvåret) jag får en faktura muttrar jag samma harang. Betalar skiten och skriver upp adresen så att jag kan skicka det där satans vykortet.
Gör jag det?
Naturligtvis inte.
Jag glömmer bort det och börjar muttra så fort nästa faktura kommer....
Kommentarer
Postat av: Svetlana
Fast jag är oerhört nöjd över boken jag fick av dig från pocketklubben. Jag grät från sida ett och framåt helt enkelt. Min syster likaså.
Trackback
