...
Vaknar kallsvettig. Täcket ligger utspritt över golvet och kuddarna syns inte till. Jag andas tungt och ser mig omkring, vill försäkra mig om att jag är hemma. Att jag är mig själv, fortfarande. Jag famlar efter vattenglaset på nattduksbordet, munnen är torr. Rummet är mörkt, jag känner igen konturerna. Lugnet kryper sig sakta på och jag slappnar.
Det är tur att jag inte drömmer om mitt bröllop varje natt.
Det är tur att jag inte drömmer om mitt bröllop varje natt.
Kommentarer
Postat av: e
Postat av: e
oj..
blev lite fel. Men du har iafl. mail på din mail.vxu.se mail..
Postat av: Lina
Hahahahahahah!
Jag som trodde det hade gått utför med de där kemikalierna?
Har lagt till dig på länklistan nu. Förlåt att jag inte gjort det innan, helt enkelt inte tänkt på det!
kram
Trackback
