Oh Shino!

Jag sitter med i styrelsen för den lokala teaterföreningen. Vår ordförande är en krutig dam på några och sjuttio (om jag minns rätt) och tycker om när saker och ting är formella. Däremot har åldern tagit ut sin rätt och hon kan ibland blanda ihop datum lite till höger och vänster. Det underhöll hon oss med när vi bokade in hösten styrelsemöten. Hur som helst fick vi inte riktigt skratta klart innan hon äskade tystnad för att läsa om en föreställning vi eventuellt ska boka in till våren.
Under högläsningen hoppade hon emellanåt över en mening eller två men ingen vågade säga något, raseriutbrottet låg ju där någonstans och lurade. Tyvärr lyckades jag naturligtvis inte hålla masken och utbryter i ett förlösande gapskratt varpå två tredjedelar av församlingen också gapskrattar. Ordförande skriker något om att vi för helvete har styrelsemöte men det är ingen som riktigt uppmärksammar det, vi är upptagna med att skratta. Och småningom också av att skylla ifrån oss.
När vi slutligen lugnat oss, som en annan skolklass, fortsatte hon läsa och berättade att föreställningen varade i tio minuter inklusive paus. Lyckligtvis kunde inte ens hon hålla sig för skratt.
Resterande delen av mötet minns jag inte mycket, det tror jag inte att någon annan heller gör.