Hänger kvar på jobbet.//
Inte för att jag har galet mycket att göra och måste arbeta. Utan för att få vara ifred. För att kunna sitta framför datorn och lyssna på den musiken jag vill utan att ta hänsyn till att någon har lust att se på tv. Att kunna grimasera och utstöta små ljud och suckar som det inte ställs några frågor på. Det har varit ljuvligt.
Det är ljuvligt.
Ensamtid är a och o för mitt mentala tillstånd.
Idag har jag märkt att jag känner mig allt mer och mer hemma här på jobbet/praktiken. Jag har börjat prata med mig själv framför datorn, något jag inte inledningsvis gjorde men annars gör mest hela tiden. Vidare har jag slagit mig lite lätt i huvudet med öppen hand, även det en syssla jag normalt bara gör när jag känner mig hemma. Dessutom har jag börjat avslöja mer och mer av mitt liv i övrigt, något som händer när jag tycker mig vara bekväm med människor.
Man kan nog säga att vi är vänner nu, jag och mina kollegor.
PS. Att jag behöver ensamtid innebär inte att mina hyresvärdar och finaste vänner inte är snälla och älskvärda. DS.
Det är ljuvligt.
Ensamtid är a och o för mitt mentala tillstånd.
Idag har jag märkt att jag känner mig allt mer och mer hemma här på jobbet/praktiken. Jag har börjat prata med mig själv framför datorn, något jag inte inledningsvis gjorde men annars gör mest hela tiden. Vidare har jag slagit mig lite lätt i huvudet med öppen hand, även det en syssla jag normalt bara gör när jag känner mig hemma. Dessutom har jag börjat avslöja mer och mer av mitt liv i övrigt, något som händer när jag tycker mig vara bekväm med människor.
Man kan nog säga att vi är vänner nu, jag och mina kollegor.
PS. Att jag behöver ensamtid innebär inte att mina hyresvärdar och finaste vänner inte är snälla och älskvärda. DS.
Kommentarer
Trackback
