I likgiltighetens kranka gråhet...

Jodå. Här sitter man med nio veckor kvar om det som känns tryggt och fint, i en stad som inte är ens egen. Kanske är det bristen på ett eget hem som gör att jag inte riktigt lyckas uppbåda någon entusiasm. Möjligen är jag lika lättpåverkad av vädret som alla andra, för igår hade jag inga problem med känslorna.
Idag skulle jag helst ligga i bästa E's soffa och se en eller två säsonger av ANTM, göra Tyra-moves och skratta. Fast det går inte. Så jag bakar istället och väntar på att få sällskap.

Mest är jag väl överanalytisk och har svårt att slappna av. Det är svårt att sluta tänka när jag inte har lust med något.




Tionde resutlatet av bildgoogling på krank. Det är som att titta sig själv i spegeln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0