Dagen innan.

Imorgon påbörjar jag min praktik. Det känns fint.
Men när jag sitter på tunnelbanan på morgonen kommer jag få attacknervositet i hjärtat.
Och sen, när jag träffat de, kommer det vara lugnt. Sådant är jag övertygad om.
Ibland blir jag tacksam att jag känner mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0