Sju timmar kvar.
Innan jag drar till huvudstaden för en tid. Det känns spännande. Som när man skulle gå till skolan för första gången. Och jag vet, det är inte som att jag aldrig varit i Stockholm förut. Men det är en ny fas i livet. Studentlivet leder mot sitt slut och jag ska gå vidare. Senaste året har bestått av att jobba, plugga, komma ihåg att äta på väg till ett styrelsemöte, hem och plugga och till sist ta en halvtimme och läsa något skönlitterärt. Fram till sommaren är det en praktik som gäller. Mot slutet av dagarna är jag ledig, åtminstone delvis. Vad ska jag ta mig till? Det är alldeles för mycket tid för tankar och de här känslorna som jag av någon outgrundlig anledning ska komma i kontakt med.
Ge mig jobb istället. Ge mig styrelseuppdrag. Jag får under inga omständigheter vara ensam med min hjärna. Tankarna blir så många. Och jag tänker på framtiden. På det faktum att jag inom kort måste kasta mig ut i det stora, läskiga och ångestfyllda livet...
LIVET!
Samtidigt är det viktigt att inte överdramatisera.
Femte resultatet av bildgoogling på livet. Är det så det ska sluta? Silikonbröst, blonderat hår och grava viktproblem... Japp, då var jag lugn.
Ge mig jobb istället. Ge mig styrelseuppdrag. Jag får under inga omständigheter vara ensam med min hjärna. Tankarna blir så många. Och jag tänker på framtiden. På det faktum att jag inom kort måste kasta mig ut i det stora, läskiga och ångestfyllda livet...
LIVET!
Samtidigt är det viktigt att inte överdramatisera.
Femte resultatet av bildgoogling på livet. Är det så det ska sluta? Silikonbröst, blonderat hår och grava viktproblem... Japp, då var jag lugn.
Kommentarer
Trackback
