Oh Shino!

Oh, yes.

Det var jag och the darlings idag. Finaste minstingen klättrade upp i knät, nyduschad och i ljusgrön pyjamas. Så lutar hon sig tillbaka mot en som om det vore det mest naturliga i hela världen medan hon kollar på bolibompa. Hjärtat blir alldeles varmt och jag fokuserar på att sitta stilla stilla så hon inte ska flytta sig. Det gör hon inte, när hon tröttnat på tv:n börjar hon klättra på mig och skrattar. Sedan hämtar hon papper och penna och använder min mage som skrivbord. Hon vill lära sig skriva mitt namn. Jag skriver först och sedan skriver hon. Det är på pricken rätt. High-five och gurgelskratt.
Sedan måste vi leeeka. Jag leker högst halvhjärtat med barbiedockorna. Vi pärlar pärlor. Men hennes stora pärlor är borta och fastän vi letar förblir de borta. Naturligtvis blir hon skitsur och det är färdiglekt.
Men geez, vad fint det är att bli gurgelskrattad i örat på av en fyraåring.

För övrigt är hon på väg ur sin rosa period och jag är hjärtansglad.
Om ett halvår börjar jag pitcha helsvart.




(Och ja, jag stal med mig lappen där hon skrivit mitt namn. Jag försöker vara en god förebild men moral är det sannerligen inte min uppgift att lära ut.)