Oh Shino!

Nytt år. Nya löften. Nya drömmar. Unt so weiter.

Det bästa med nyår... eller ja. Jag vet inte om nyår i sig är något särskilt. Snarare symbolismen av att starta något nytt.
När jag startar nytt tycker jag om att ha det rent hemma. För jag är ju egentligen en riktig husfru. Medan jag bakar bröd till nyårsfesten, springer jag runt och putsar och fejar. Dammsuger soffan och lyfter på mattor.
För man vill ha en ren start.

Det är precis samma skit som förra året.

För nu finns här ingen smuts. Inga gamla dammråttor som anfaller när man minst anar.
It's a clean start.
Och jag önskar dig detsamma.

Tack Åsa Wrede! (Jag reserverar mig för stavningen.)
Ljuvliga Åsa Wrede arbetar på Antagningen. ANTAGNINGEN. Det är hon som sitter på makten, på formell makt som jag enligt säkra källor vet kan stiga en åt huvudet. (Min mor är nämligen lärare och älskar att utöva sin formella makt genom att betygsätta sina elever.) Då jag har grymt dålig framförhållning hade jag missat att skicka in jo-jag-vill-läsa-den-där-kursen-jag-kommit-in-på-pappret. Idag var sista dagen.
Talongen skulle inkomma i Strömsund idag. Alltså ingen mening med att lägga den på lådan. Och eftersom jag tappat bort pin-koden till studera.nu men naturligtvis försökte ändå inaktiverade jag kontot. Lyckligtvis jobbar studera.nu med telefonservice och den goda Åsa Wrede tackade å mina vägnar ja till mina kurser.
Annars hade det sett ut. Ett avhopp på två år och sedan ytterligare ett års uppehålla för att jag inte kan osa i tid. Nåja.
Ett annat plus var att telefonkön inte innehöll någon irriterande musik.

För övrigt har jag lärt mig sätta upp håret i "en sofistikerad chinjong" nu på förmiddagen. Boken är fantastisk. Hittar inte inlägget nu så jag kan inte länka. Men boken heter "Visa mig hur - 500 livsanvsningar". En klok investering.

Efter att ha svalt en flaska rött bälgar jag appletini som fanns det ingen morgondag. Den är limegrön, lätt transparent och fullständigt fanastisk. Har du inte druckit appletini, gör det! Det är det mest tillfredsställande som finns, strax efter ligga, ligga, ligga! Och ärligt talat, jag vill inte ens ringa ett ligg.

Nej, det är inte en felstavning. Idag är det Annadagjul för mig. Naturligtvis eftersom finaste, raraste Anna är i stan och det är dags för drinkbuffé! Jag lovar ingenting men gissar att det kommer fyllébloggas under kvällen. Håll till godo.

Julen. Trots en tvivelaktiv inledning kom jag till min hemstad dagen innan julafton. Visserligen tre timmar försenad men ändock. Efter att ha kokat julkolor, meckat fudge och kvalitetsumgåtts med familjen tänkte jag slå in mina julklappar. I köket packade jag upp de små genomskinliga påsarna, det guldfärgade satinbandet och de egenhändigt gjorda "Glady's Ganache"-etiketterna. Det enda som saknades var pralinerna. Så jag traskade upp på övervåningen till julklappsbagen och rotade fram dem. Eller snarare, skulle ha rotat fram dem om jag haft vett att packa ner dem. Men, men mer till mig!

Nu är Anna här och Annadagen ska börja på allvar. Vi hörs!

Om man vaknar sex minuter efter det att tåget har gått hinner man inte med det. Då får man boka om tåget och sedan ha mysfrukost för sig själv istället för med familjen.

...blir man så jävla trött på hur vuxna människor beter sig.

Rösten på datorn sa att jag skulle lyssna på den där idolvinnaridiotens nya låt. Eftersom jag inte har någon egen vilja gör jag det. Tänker på Gladys, som älskar Idol och älskar idolvinnaridioten. Några takter in får jag börja svälja frenetiskt för att inte få upp frukosten. Efter första refrängen stänger jag. Julmusik älskar jag, men idolmusik kan jag inte jobba med. Har fortfarande lite ont i magen.

För övrigt är den moral jag utvecklat inte tillräckligt stor/stark för att jag ska kallas tant. Jag vet inte om min moral är särskilt mycket större än en sjuårings. Men att den är uppe på en sjuårings nivå är stort för mig. Trodde jag låg stabilt på en treårings nivå. Evolution people, I tell ya!

Jag hade lagt den i soffan, julstämningen, och den gled ner mellan dynorna.
Puh, skönt att den kommit till rätta igen.

...jag har utvecklat moral.

Ärligt talat. Den skånska E som i fortsättningen kommer omnämnas som Gladys, är bra. Vi åt lunch idag. Som vanligt fokuserade vi på maten, sa inget till varandra under de tretton minuter lunchen varade. Det är bra, det är kärlek.
Speciellt som jag yppade att jag i torsdags förlade min julstämning. It was gone! Jag var vilsen hela dagen, vilsen och ledsen. Den är inte tillbaka än, men en mental christmas spirit five piggar upp. Tack Gladys!

Till min bror har jag stickat ett bärbar-dator-fodral. Dessvärre misstänker jag att han inte fullständigt kan greppa storheten i det, så jag inhandlade även en flaska whisky. Jag vet tyvärr väldigt lite om whisky. Dock vet jag att single malt generellt sett är bäst och att den gärna ska vara skotsk. Därför blev det en 12-årig Glenlivet. Är det ett bra val? Någon som vet?

Jag föreställer mig att alla som jobbar dagtid på vardagar tagit ut semester mån-tis nästa vecka. Att de idag bara ska jobba halvdag, till lunch eller möjligen klockan två. För att sedan ta sig hem, slänga sig på soffan och ladda om för julfirande utan dess like, mitt i finanskrisen. Även om jag är mycket ledig i jul, hade jag gärna varit en av dem.
Istället ska jag ladda inför jobb hela helgen. Det är inget konstigt, det gör jag varannan helg. Men just den här helgen vilar ett moln av vemod över mig. Jaja, lite gnäll innan dagen kommer igång på allvar. Det är BARA hälsosamt.


Av någon outgrundlig anledning lyssnar jag på Abba. Jag är en patriot.

När jag kommer hem på jobbet har jag en procedur. I varje fall när jag har jobbat kväll.
Slå på datorn, ta ett glas julmust och bloggsurfa. När jag bloggsurfat färdigt hör det till vanligheterna att jag ser en film.
Denna kväll har jag sett en mycket underhållande, ytlig och fantastiskt innehållslös film. Ni känner till typen, tonårstjej går igenom massa jobbigheter, skaffar nya människor och lär sig andra värden än huruvida armani är bättre än gucci.
Jag rycker på axlarna, smuttar julmust och tänker förnöjsamt;

Så fint jag har det ändå i min vardag.


Särskilt som jag inte, som tjejen i filmen, tänt eld på min skola...

På begäran av bästa, skånska E skag jag skriva ett inlägg om tilliten till livet. Väldigt meckigt ord för övrigt, man tror att man skrivit l för många gånger även om man inte har det.
Nåväl, till ämnet.

Att lita på livet är förmodligen det mest befriande och dumdristiga man kan göra. Djupt ner i botten av själen så vet man att det löser sig. Att livet har en osannolik förmåga att ordna upp sig för det mesta. Ändå springer man runt och optimerar omständigheter. Optimerar möjligheten att träffa en partner att dela livet med, yngla av sig med och hålla ensamheten på stången tillsammans med. Man ordnar till så att ens yrkesval passar arbetsmarknaden, att man får ett jobb och kan försörja sig. Måhända har man inga större förväntningar, ett litet hus och en thailandsemester varje år.
Så man ojar när finanskrisen står för dörren, placerar om sina fonder och hoppas, hoppas, hoppas att man kan ha kvar huset. Jag förstår det. Har man något att förlora är det lätt att knyta knutar med magen. Särskilt om man har barn. Om man har ansvar för en annan människa.

Fast när allt kommer omkring blir livet aldrig som du optimerat för ändå. Du kanske förlorar jobbet, den där partnern träffar en annan partner och du har inte råd att åka till Thailand. Det gör ingenting, det spelar absolut ingen roll.
För känslorna sitter i huvudet. Om du optimerar för lycka utan att definiera vad lycka skulle vara kan det gå bra, har jag märkt. För även om mitt liv inte ser ut som jag skulle önska, vore det inkorrekt att påstå att jag inte är lycklig när allt kommer omkring. Visst tycker jag om att gnälla och klaga och vilja ha mer och tycka synd om mig själv. Skulle jag på allvar inte kunna rycka på axlarna åt saker hade jag legat under täcket hela dagen. Istället bakar jag knäckebröd, kokar kola och gör storkok.

Långt och spretigt. Hoppas du blev nöjd, E.

Mina extremer, effektiv och apatisk, är väldigt långt ifrån varandra. I min drömvärld hade jag följt en organiskt mjukt och rund kurva från den ena till den andra. Så är det inte.
Tvära kast är snarare regel en undantag. Till min lycka är idag ett tvärt kast till effektiv.
Orimligt effektiv till och med. Kanske en förberedelse för den eventuella apati som infinner sig imorgon.
Den som lever får se.

För övrigt;
Är det fortfarande knäckebröd om det är lite mjukt i mitten?

I ungefär sex veckor har jag undvikit att lägga märke till att vattnet inte på ett tillräckligt snabbt sätt rinner undan i handfatet på toaletten.
I ungefär sex veckor har jag förträngt detta faktum.
I ungefär sex veckor har jag kunnat leva med det.
Men nu börjar jag tröttna.
Lyckligtvis har jag lite annat att göra ikväll, såsom att blogga.
Innan jag åker till min mor och far på jul ska jag dock reda ut det. Ta på mig mina skabbigaste kläder och ägna mig åt det värsta jag vet. Avloppsrensning.
Tills dess äter jag pepparkakor och skriver C-uppsats. Tjo!

En god vän till mig älskar X-men. Framför allt älskar han Wolverine.
Efter att ha vägrat se på det under flera år plöjde jag för en tid sedan de tre filmerna mer eller mindre på raken.
Och jag blev begeistrad. Det fångade mitt intresse.
Däremot tycker jag Wolverine mest är en axelryckning. En klart standardgjuten, manlig hjälte. God i hjärtat, men går sin egen väg och kan därför uppfattas lite svår emellanåt. Han går sönder av att inte veta sitt ursprung och litar knappt på någon.
Just your standard Hollywoodhero.
Varken mer eller mindre. Mer intressant är att de goda och de onda inte är svartvita utan befinner sig i en intrikat gråzon, mer engagerande än andra filmer i superhjältegenren. För Stålmannen är alltid god och Lex Luthor alltid ond. Förenklat, förutsägbart och mycket passande för kvällar då man överhuvudtaget inte vill ha någon intellektuell stimulans.

X-men lyckas att engagera min hjärna samtidigt som det är mer än tillräckligt med action.
Jag gillar det.

Min goda vän sa att jag tvunget skulle se trailern för nästa film och att jag då skulle ändra uppfattning om hjälten. Alltså att jag då skulle tycka som han gör.

Wolverine är fortfarande en axelryckning, en standardlösning i ett annars felfritt koncept. Och den åsikten får min goda vän leva med.

Det är något särskilt ändå att slänga sig med kommentarer som;
- Nja, jag sitter på UB och pluggar lite.
- Kan inte fika idag, ska träffa xxxx på UB och analysera.
- Jag måste lämna igen lite böcker på UB, jag kommer sen.

Kalla mig studiesnobb, men jag tycker om det.
Att förkovra mig i den intellektuella världen.
Det låter det va?

Tydligen sov en arbetskamrat över hos mig i söndags.
Jag märkte ingenting, jag trodde de sista gick samtidigt.
Inte för att jag får ångest eller liknande. Det känns mest otippat.
Och lite olustigt.
Dessutom fick jag en bula idag. På ovansidan av handen. Den är perfekt, blå och rund.
En riktigt skönhet.



Jo, jag tar en vit jul. Och ett vitt nyår. Möjligen kör jag vitt ända fram till midsommar.

Idag ligger jag inte under täcket längre. Gårdagen behandlades som vore det en söndag istället för en måndag. Men det gör inget, jag hade ändå inte kunnat göra något konstruktivt igår.

I lördags bakade jag som bekant pepparkakskyrka med tillhörande kyrkogård. Jo, jag är nöjd med resultatet.

Så idag ligger jag under täcket och ser på film. Skickar ett mail.
Sedan ska jag under täcket igen.

Idag ska jag och min goda vän sillen bygga pepparkakshus. Vi kommer att göra en kyrka, bland annat. Sedan tänker jag att vi kan improvisera lite, för det är mycket roligare. Ingen kyrka utan kyrkogård till exempel. Det faller mig i smaken, att bygga pepparkakskyrkogård. Måhända en smula morbidt men underhållande.
Jag utlovar bild när den är färdig.

Eftersom jag inte vill störa den ömma modern mer (som hon står ut!) ringde jag till finaste lilla A. Vi ska ses på annandagen och göra som vi alltid gör. Äta pommes med chorizo och dricka folköl.
Sedan får jag en snilleblixt! Starköl!
Sedan får lilla A en snilleblixt! Drinkar!
Så, drinks it is.

Någon som har tips på trevliga drinkar att ensamsupa på ihop med en god vän?

Jag trodde att jag kunde göra kyckling med jordnötssås.

Det kunde jag inte.

En och en halvtimme blixtrande uppsatsskrivande. Sedan rycker jag på axlarna, jag kan inte göra mer just nu. Det är en process. Så jag går ut och skottar snö. Inget går upp mot lite kroppsarbete. Tung, härlig blötsnö. Sedan hela trappan, ner till tvättstugan och två smala gångar. En till trottoaren och en till soptunnan. Just så mycket snöskottning jag är upplagd för.
Det snöar här. Mycket. Det är vinterfint, jag slår på O Helga natt och funderar över om det är för tidigt att dricka romglögg. Inser att eftersom jag ska jobba om tre timmar är det lite tidigt. Men det hade varit något, inte sant?
Att sitta här och sörpla tjugoprocentig glögg redan innan elvakaffet. Vackert som en dröm.

I Porschehuset utanför gatan har rörmokaren kommit för att hälsa på. Min fula, elaka sida hoppas sannerligen de har översvämmning på toaletten. Har man så mycket pengar ska man ha besvär.
Min vackra, vänliga sida tänker att vad roligt, de ska renovera!
Jag tror inte de ska renovera, man börjar inte renovera mindre än två veckor före jul.

Idag har vi haft exkursion, ett fancy ord för studiebesök egentligen. Jag gillar det, sätter lite guldkant på tillvaron...
Hur som helst var jag en av arrangörerna och vi fick ros samt en applåd för insatsen. Alltså inte en faktisk ros utan ros som i ris och ros. Jaja, ni är inga idioter, jag vet...

När jag kommer hem sträcker jag ut benen och ser att mina Raringar har ringt. Pappa Raring erbjuder mig att lyxa (för mig) och storhandla med honom. Sådant gillar jag, handla med bil. Inte planera inköp i bemärkelsen att om jag köper toapapper får jag inte plats med folköl unt so weiter. Idag kan jag köpa både toapapper och folköl om jag vill. Fast det ska jag inte köpa. Utan hushållspapper och bröd. Men jag har möjlighet. Det är det som är huvudsaken.

Vissa dagar glider man räkmacka...

Min bror är väldigt snäll. Måhända träffar han inte alltid rätt när han ger mig presenter, men han ger mig i alla fall presenter!

Även om årets julklapp var något försenad, sådant har jag överseende med, måste jag säga att den med enkelhet platsar in på topp tre på best of-listan.

Han skickar mig den fantastiska boken: VISA MG HUR - 500 viktiga livsanvisningar

101 - baka en paj med rutigt lock
111 - imponera med sabrering
140 - känna igen mäns ansiktsfrisyrer
157 - plocka ögonbrynen (med gummiband!)

Jag tror ni fattar grejen.

Och som i ett under, från att ha gått i moll går dagen plötsligt i dur!
Tack käre bror.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur luften smakar av livsglädje och tillförsikt. Fast det gör den inte, den smakar lika ointressant som igår. Det enda som får mig att le är de vackra snöflingorna som faller tätt, tätt mot marken och breder ut ett förtjusande vintertäcke över villataken. Mina axlar gör ont av ryckningar.
Dricker mitt kaffe ur min gamla Filippa K-mugg som jag en gång i tiden tyckte var riktigt bra design. Blundar och vill sova igen, sova till 16 januari. Då uppsatsen är inlämnad och opponeringen är över.
Men det går inte, jag måste skriva den först och unna mig att slappna av under julen.

Sömnen infann sig inte riktig i natt, det är det. Och att allt är tråkigt.

Jag kommer hem efter en fantastisk chokladmakardag i gott sällskap. Är lite trött men på glatt humör.

Innanför dörren rinner det av mig, allt det glada. Och jag är inte riktigt ledsen utan snarare håglös. Axelryckig.
Luften är lika lätt att andas som vanligt men den smakar ointressant. Lägenheten är mörk och inte ens julpyntet piggar upp mig. Tar en pepparkaka, tänker att snäll är nära glad. Den är god till och med. Fast jag blir varken snällare eller gladare.
Kanske skulle man gråta lite? Försöker pressa ut ett par tårar, visualiserar sorgligheter i hjärnan men får inte fram något gråt. Jag rycker på axlarna, slentriansurfar och läser bloggar. Uppdaterar min egen med personligt dravel. Suckar.
Borde sova och se om det goda humöret återkommer imorgon. Rycker på axlarna, det spelar ingen roll.

Jesus.

Hittills har jag inte hunnit titta på julkalendern och har mest ryckt på axlarna åt det faktumet.
Så idag tog jag mig en stund på morgonen och såg första avsnittet, jag var fast!
Det är fantastiskt.
Jag hinner inte skriva mer, jag har annat att göra. Men har du inte sett det, gå in på svt.se och kika.
Du blir inte besviken.

Det är helt enkelt så att min blogg figurerat i något annat sammanhang. Möjligen har någon länkat till mig, eller så har jag varit en sväng på blogg.se eller liknande.
Nio kommentarer på ett halvdant inlägg varav hälften är personer som tipsar om sina egna bloggar, en fjärdedel för mig nya läsare som faktiskt kommenterat inlägget och den andra fjärdedelen vänner. Roligt med fler besökare såklart...


Hur som haver var det andra advent och med det årets andra (nåja...) glöggkväll. Det spelades Rappakalja och jag har valt att publicera ett utdrag av de allra bästa formuleringarna.

Film; Den förbjudna världen
Sexförbrytare, knarkare, uteliggare, pedofiler, mördare, idioter, laglösa, sopor i ett enda stort samisurium.

Film: Thromas war
Menige Thromas skickas ut i krig trots att han och hans fru nyss fått ett barn med ett handikapp. Med lille Aaron i tankarna kämpar han och lyckas stoppa hela kriget.

Lag: I Ontario är det förbjudet att...
Att själv ta en hel parkbänk i bruk.

Person: Steveland J Morris
En av de kändaste frontfigurerna för mormonkyrkan
(I själva verket Stevie Wonders riktiga namn)

Förkortning: MRF
MotionsFöreningen Räkan

Ord: Pjän
Att vara upphetsad offentligt

Ord: Mekiker
Hjulbent, ofärdig och eländig karl


En av dessa är helt sann. Vilken?
Vinnaren en liten ask fudge hemskickat på posten!

Att samordna mitt liv är lite som att försöka trycka ner tre vattenmeloner i en termosmugg. Det är svårt, men jag har lånat en mixer. Skam den som ger sig!

Gladys Ganache och jag har inhandlat material till pralinmaket på tisdag. Dessutom började jag berätta om min promenad till systembolaget då hon vasst och hårt avbröt mig;
- Jag har läst din blogg.
Snap!

Jag tar en promenad till systembolaget på köpcentrumet en bit utanför centrum. Min ryggsäck hänger lite käckt på svaj och det varma ljudet av elektronisk pop fyller mina trumhinner. Det behöver inhandlas ny glögg inför glöggkvällen imorgon, den första laddningen tog dessvärre slut i onsdags. Men då fanns det å andra sidan viktigheter att fira. Alltså ska jag köpa glögg och sedan kika in i en matvarubutik och handla pepparkakor.

Inne på systembolaget glider jag runt och tittar efter att ha plockat på mig en massa glögg. Mitt norra öga skådar något fantastiskt. Flaskor av den tillfälliga varan Fuller's vintage ale. Kort sagt, lagrad ale. Den kan också lagras i hemmet.
Herr J introducerade mig för den gyllene drycken under en kväll förra veckan och han var något besviken när han besökte systembolaget i stan efter det. Ölet var slut och skulle inte komma in igen. Följdaktligen köpte jag ett par flaskor till honom också.

När jag steg ut från affären blev plötsligt fördelarna med bil framträdande, under ungefär fem sekunder. Sedan insåg jag värdet i promenad, både motionsmässigt och självkänslemässigt. Det var fint.

Elvakaffet blev något försenat, men det var ölen värd.

Ett hjärtligt tack för gratulationerna.
Jag hade en fin dag, undvek c-uppsatsen och gjorde vad jag ville. Dessutom fick jag lyckligtvis öppna ett par paket och förundras över mina vänners outsägliga vänlighet.

Särskilt glad blev jag för en kokbok, Vinterns små söta, vilken kommer att resultera i en massa bak. Ja, ömma modern och mallan, det blir fudge. Jag vill även belysa fina Annas fingertoppskänsla för vad jag uppskattar. En praktisk liten matta att lägga i kylen för att på ett prydligt sätt kunna stapla mina ölflaskor. Dessutom den bästa uppfinningen på denna sidan millenieskiftet, julgran på burk! Den ska vattnas 3-4 gånger i veckan och om jag kommer ihåg det har jag lagom till jul en julgran. Otroligt.

Dagen idag kunde dock ha börjat bättre. Vaknade vid sex i morse, kallsvettig och med ett behov att gå på toaletten. Och inte på det traditionella sättet, utan på det vis när man står på knä framför porslinet. Allt annat än en trevlig morgon...

...för idag fyller oh shino år. Därför har det varit sparsamt med inlägg.

Jag firar!

Världens bästa Mallan fixar och trixar för att det som jag inte orkat ta tag i ska tas tag i. Det ger energi, tack!
Förhoppningsvis åker jag till huvudstaden i år och stannar inte mindre än i tio veckor. Ett äventyr tror jag...

Fötterna är kalla efter vans i decemberkylan. Det känns frostigt på undersidan även om det är plusgrader.

Idag råkade jag ut för stans tråkigaste busschaufför. En sådan där som vägrar öppna dörren eftersom klockan är tio sekunder efter att den skulle gått. Jag höll upp mitt busskort och tittade på henne. Hon pekade på klockan, gav mig en sträng blick och körde iväg. Gah!

Idag tar jag helg till på måndag.
Det är skönt. Det är jag värd. Jag blir helglat.

Orkar inte gå fyra meter och slänga min snus.
Lägger den i tuggummipåsen istället.

Vem sa att dagens ungdom var lat?



Och jo, tuggummipåsen var tom. Jag är lat, inte äcklig.

Ibland är jag hetsig, ibland tycker jag att andra är hetsiga.
Jag är uppsatshetsig. Eller uppsatsapatisk.
One of the two.