Oh Shino!

När Stockholms gator ligger blöta och man kan hoppa mellan vattenpölarna känns livet fint.
Även om man får se upp för att inte få ett paraply i ögat.

Regn är blott av godo.

När man egentligen borde sova har jag de bästa mellanmänskliga samtalen.

Och jag vill plötsligt tillbaka till min lägenhet. Där det är mina saker. Och jag kan andas min luft.
För här är allt på låns. Även om det lånas ut med ett leende.

Ömma modern är fin, och mallan också. Men det finns inte mycket småländskt på min sida globen.
Bara lila, fina blomhyllor och bayersk folköl.
Det får gå, som man säger....

Folköl är min bästa dryck.
Allra helst på vår-/sommarkanten men det funkar året runt.
Till sommaren blir det som förra året. Ett sexpack på vägen hem från jobbet och sedan glida runt med en i handen tills det är dags att sova.
Om man vill kan man flankera med starksprit (om det är helg) fastän det inte är nödvändigt.
Det kan låta fullständigt absurt;
Jag blir lite tårögd när jag tänker på hur mycket jag tycker om folköl.

I'm such a sucker.

Du hittar en här:

www.elinvennerbring.com

Hon är grym, I'll tell ya!

Igår kväll var det kvalitetstid med familjen treokollektivet och en box rosé som gällde. Det blev thaigryta, mississippi mud pie och den klassiska chipspåsen. Gemytligt som sig bör och youtubeklipp av ebba & didrik.
Mallan somnade i soffan till en film som utspelade sig i Fagersta och ömma modern spelade kort med mig. Senare blev det yatzy i köket, när Mallan ville krypa ner i sängen.
Kvällen var precis lika härlig som ni föreställer er. Trots att jag glömde säga god natt till globen.
Globen verkar ha klarat sig lika bra för det, jag känner mig dock lite förvirrad och har tappat all verklighetsförankring.

Nu blir det blåbärsskånns!

Egentligen dricker jag mest rödvin och öl. Vitt vin får mig att kväljas bara jag tänker på det. Så det undviker jag, om inte mamma bjuder förstås.
Men såhär års blir jag alltid intresserad av rosévin. Det är spännande av många anledningar. Jag listar några.

- Det ser ut ungefär som saft.
- Det smakar ungefär som saft, dock inte lika sött.
- Min hjärna tror att det är saft så jag dricker mig alltid otörstig.
- Inget säger vår, såsom saft. Eller jag menar rosé.

Därför sitter jag här, lutad över datorn utan sol i sockernyllet och väljar rosé som vore det... ja, saft.
Som grädde på moset är jag ett fan av roséhaggan de luxe också. Man kan säga att det är mest hon som öppnat mina ögon för rosé. Bara en sådan sak.
Jag är djupt tacksam.

Jag gjorde som flera andra och testade hur jag borde rösta i EU-valet. Det gör man på dn.se, jag orkar inte länka.

Mest av allt var jag miljöpartist. Det stör mig inte och det känns inte märkligt i och med att miljöfrågan är en fråga för EU. Vad som förvånade mig var att jag efter det mest var socialdemokrat.
Gråsosse liksom.
Det känns ju...tråkigt.
Grått.

Jag kommer att bortse ifrån det. DN styr inte mitt liv.
Jämt.

Under morgonen har jag befunnit mig på ett frukostseminarium. Det var samling klockan åtta och jag var osedvanligt trött i morse. Men jag tog mig samman, snyggade till mig och tog mig till mötesplatsen.
Vid sådana här sammankomster är det brukligt att mingla och visa sig från sin mest trevliga sida. Då jag även är arbetslös från och med första september, gäller det att framstå som anställningsbar. Spontant känner jag att det gick sådär.

När jag skulle berätta om min utbildning hävdade jag inledningsvis att jag var filmvetare i grunden. Precis efter jag har sagt det inser jag givetvis att det var lögn.

- Nej, förresten. Jag har ju läst konst!

Jag framstod som galet kompetent.

Ett av min projekt på praktiken har uppnått delmål ett.
Det blev glada miner på jobbet, spontandans och glada kramar. Vilket naturligtvis känns fantastiskt.
Som en liten seger, fastän de redan sagt att de är otroligt nöjda och lyckliga över att jag är där. Idag var första dagen jag kände att jag gjorde nytta. Att jag så att säga använde min kompetens. Allt annat jag gjort kunde vem som helst ha gjort.
Just delmål ett hade någon annan säkert också kunnat uppnå. Om de haft min kompetens.
Det blir luddigt nu, jag hoppas att ni förstår.
Summan av kardemumman så har jag känt en viss självnöjdhet idag, större än vanligt.

Till helgen åker jag till bästkusten och finaste, raraste, bästaste surrogatsystern.
Som ljus- och hummusansvarig har jag mycket att leva upp till.
Det blir succé.

Jag tillbringar min dagar arbetandes. När jag inte arbetar författar jag personligt brev till en tjänst jag väldigt gärna skulle vilja ha.
Problemet är att jag är lika duktig på att pitcha mig själv som jag är på att sätta ihop finmekanik.
Alltså sådär.

Stormekanik är jag bättre på.

Det här kommer inte som en chock för någon.
Men jag är galet lyckligt lottad i min umgängeskrets.
BARA FINA MÄNNISKOR!

Så mycket liv att ta tag i.
Så lite beslutsamhet.

Smet iväg lite tidigare från praktiken idag. Å andra sidan kom jag in mer än en timme tidigare idag.
Hur som klämde jag in mig på tunnelbanan, hade lite tur och fick en sittplats. I vanlig ordning stirrade jag en smula tomt ner i golvet under resan. Efter över hälften känner jag en blick i nacken varpå jag vänder mig om och tittar upp. Där står en äldre dam och flinar. Givetvis reser jag mig upp på en gång.

- Tack, hemskt gärna, säger hon och slår sig ner.

Med ett litet leende på läpparna ställer jag mig en bit bort och börjar fundera. Sade hon det med ironi i rösten eller menade hon det hjärtligt? Jag är fortfarande osäker.

I fem-sex veckor har jag haft en het romans med notebooken Laila. Hon är vit, väger under 2 kg och får plats i min bästa väska. Upp över öronen förälskad har jag varit, talat gott om henne och klappat henne varmt på skalet. Känslorna har varit besvarade, det är jag övertygad om eftersom hon knappt krånglat alls.

Dock är den inledande förälskelsen övergången. Mina ögon värker efter att ha fokuserat på den lilla, lilla skärmen. Jag tror att vi behöver en paus ifrån varandra. Det är bäst om vi inte ses förrän till helgen, får lite distans så vi vet vart vi är på väg.
Okej? Du är med på det? Bra.

För övrigt har jag snöat in på tre mer eller mindre aggresiva låtar idag.

Lily Allen - Fuck you
Peter, Bjorn and John - Lay it down
Moneybrother - Feel like hurting somebody

Psykoanalys någon?





PS. Att jag har ont i ögonen beror inte alls på att jag suttit framför datorn i femton timmar idag. Inte alls. DS.

Först åkte helgens gäst hem vid klockan tolv.
Sedan åkte den av mina hyresvärdinnor som inte redan åkt.
Då blev jag själv och fördrev tiden med att storstäda och laga storkok. Därefter fanns det lösa planer på sopsortering och arbete. Men jag blev lat och uttråkad istället. (För det är så himla mycket sexigare...)
Jag vänjer mig alldeles för fort vid att inte bo ensam.

Jag inser att jag slår in öppna dörren. Men ärligt talat, det finns ingen godare glass än Ben & Jerry.
En av mina hyresvärdinnor hade dessutom fått tag på en liten bok om hur företaget uppstod. Den berättade historien om hur Ben och Jerry egentligen var utpräglade slackers som brann för ekologi och närproducerat. Om de tjänade pengar var inte så noga. Skicklig marknadsföring och jag gick givetvis på det.
Helhjärtat.
Dessutom har jag hört att det finns en B&J's shop i Gamla stan. Vi ses där!