Oh Shino!

Jobba hårt tre timmar på måndagsmorgonen, snabbluncha och sedan möta bästa anna banan på centralen. Hänga och umgås och mysa tillsammans med henne, den ömma modern och nationalrätten korv och pommes frites. Samtidigt titta på när de andra dricka folköl och längta lite. Prata in på småtimmarna om hur man smidigast dricker kaffe med ett ex och garanterar att det blir sista gången. Göra pannkaksfrukost och bruncha, bruncha, bruncha! Åka till jobbet, lämna nyckel och visa upp nämnda anna. Traska runt i city och ut till skeppsholmen. Bli kompis med Moderna museet, se Dalí utställningen och humma med händerna på ryggen. Tillbringa mycket tid i museishopen utan att köpa något, ta bussen till någonstans på söder och sedan promenera till saluhall. Inhandla ost för tvåhundra kronor, åka hem och laga mat. Dricka rödvin, äta ost och toppa med fikonmarmelad. Tvinga anna att se hell's kitchen fastän hon mest tittar på datorn. Sova, sova, vakna. Duscha, äta frukost och väcka anna. Småprata, säga hej då och åka till nya jobbet. Jobba på nya jobbet och lära sig hur diaprojektorer ser ut inuti. Bli hemskickad halv sex, trött och hungrig. Vräka i sig överblivna pannkakor och resten av dyra osten. Prata i telefon med finaste vänner, höra nyheter att förfasas över och saker att glädjas åt. Avsluta dagen med svårläst blogginlägg utan egentlig styrsel eller poäng. Däcka på madrassen och längta till lördag då det kommer finnas både soffa och sovlösning.

Jaha, så vad har ni gjort i veckan?

Upp och ner, fram och tillbaka, runt och rakt och tvärnit. Ni förstår.
Dessutom en lägenhet som är fin men när solen ligger på under eftermiddagarna ser man allt damm. Och tänker att jag minsann borde damma. Fast jag hatar att damma. Som att jag är katastrofdålig på att vara vuxen fastän jag lyssnar på beatles och bakar.
Men sedan finns roliga saker med. Att mina föräldrar bokat en helg och hälsar på. Att jag ska göra en större investering och därmed ta ett vuxet beslut. Att jag har himla fina vänner med snygga frisyrer och oerhört stora väskor.


But geez, det pendlar hela tiden.

Morgonen börjar långsamt och trögt. Till slut tar jag mig samman och det med besked. Skriver ett strålande synopsis som jag tänkte skriva i tre veckor. Känner att det kan gå bra, att det till och med kan bli riktigt bra.

Därefter en liten lunch och kollektivtrafik i en timme. På den nya arbetsplatsen blir det genomgång på 2,5 timmar. Mycket information, mycket sådant-där-viktigt-som-inte-får-glömmas-bort och nya människor. Jag tror att jag gjorde ett hyfsat intryck i varje fall. Den långsamma morgonen gav inte pepp förrän jag var där ungefär. I kroppen sitter en känsla av stabil utmaning. Utveckling och chans att sträcka på sig en smula. Kalla det tillförsikt!

För övrigt, om någon vet var man kan köpa svagdricka i Stockholmsområdet är jag tacksam för tips!

Det är dags att ladda om. Söndagar innebär chill och omladdning.
För imorgon är en vecka fylld av aktivitet, kärlek, fest och framför allt löning!

Framför allt behöver jag ladda om mitt pepp-på-hethet-batteri. Kort sagt den där inspirationen, lusten och viljan att inte ligga hög i soffan och äta ostbågar. Om du vill får du hjälpa till. 'Heja, heja' alternativt 'du är bra' räcker fint. Jag är inte girig, bara lite inspirationsfattig.

Dessutom misslyckades jag kapitalt med att putsa mina fönster. De ser, om möjligt, ännu jävligare ut än innan jag rörde de. Inga poäng på husmorskontot idag, inte ett enda.

När jag ska göra mig själv glad gör jag det oftast när ingen annan är med. Oftast drar jag till och med ner persiennerna för att vara säker på att ingen ska se mig. För jag måste vara ensam när jag upplever de där ljuva minuterna när jag inte gör annat än att fånler och dopaminet skjuter genom taket.
Den flyktiga upplevelsen av att det inte existerar någon värld därute. När jag blir uppfylld av värme och något så enormt som genomgående lyckorus.
Och sedan efteråt, när skammen kommer, är det också bäst att vara ensam.
För jag vet ju att det inte är okej.Att det är på tok för tidigt.
Att ingen vettig människa tycker att jag är normal.
Herregud, det är ju september!

Men jag gör det ändå. Drar ner persiennerna, drar på 'Fairytale of New York' på högsta volym och sluter ögonen. Låtsas att det är december och att mitt beteende är normalt.

Nedräkningen har börjat för mig.
Hej julen 2009, jag har saknat dig!

Jag har förlagt min!

Om du hittar den, ring eller maila så kommer jag bums och hämtar.

Ni vet lukten på morgonen nu för tiden? Det luktar friskt, är lite kyligt i luften och man önskar plötsligt att man var på väg till skolan istället för till jobbet.
Att man hade en ryggsäck med nyinköpta block och pennor istället för matlådor och fullklottrade kalendrar. När ens största problem var hur man skulle hinna med både matteläxan (så mamma blev nöjd) och leka med kompisarna innan läggdags. Istället för att oroa sig över ekonomi eller hur man egentligen ska säga när man försöker vara ärlig.

Låt oss konstatera att idag inte är min bästa dag.
Men hösten visar upp sig från sin finaste sida.
Idag får det räcka.

Att vara en god husmor innefattar bland annat;

* Att alltid ha något gott i frysen att bjuda på vid oväntat besök

* Att se till att badrummet ständigt håller för granskning

* Att rena ytor faktiskt är rena

* Att diskhon inte över överfull med tre dagar gammal disk

* Att vara snygg när man städar

* Att sprudla och vara på solskenshumör

* Att rensa filtret på torktumlaren efter sig

* Att hålla god min i besvärliga situationer

För tillfället klarar jag två av åtta. Inget bra facit, nope.

Från och med idag är jag ensam i min lägenhet. Den allra tjusigaste, finaste och inspirerande av damer lämnade mig för man och hund. Anledningen är fullt acceptabel men det innebär inte att jag tycker att det är trevligt.
Förvisso är det skönt att tv:n inte står på. Å andra sidan kommer ingen hem med en påse från välkänd hobbybutik och ett stort leende på läpparna. Det är heller ingen som hittar en bild på ett, låt oss kalla det hårsmycke, och säger att det ska vara vår inspiration. Följaktligen är det ingen som peppar och får mig tycka det är kul att pyssla med tyll, pärlor och silvertråd på golvet.
Men nog om det. Jag tror att berörda förstår poängen. Tomt och tråkigt, men ordningsamt. (Om ingen förstod poängen.)

I min jakt på hethet och hälsosamhet har jag och ömma modern utforskat nackareservatet. Tråkigt nog ville min stegräknare inte helt fungera utan jag fick höfta lite. Men det blev lagom långt. Lite längre än vad som är nödvändigt. Vilket bådar gott inför en söndag med gott samvete.
Söndagar är härmed min internationella vilodag. Då får jag max gå 6000 steg. Absolut max! Om du ser mig promenera en söndag och misstänker att jag överträder mitt maxantal uppmanar jag dig att vänligt men bestämt golva mig. Ty kroppen behöver även vila.
Tack på förhand.

Jag har funderat ett tag på att låta mitt liv cirkulera kring en stegräknare. Att jag fullständigt ska nörda in mig på att gå ett visst antal steg varje dag. Men anledning av detta har jag inhandlat en sådan.
Och idag är första dag jag har den från morgon till kväll. För att få en idé om hur mycket som är standard under en dag. Därefter kommer jag lägga upp en ny strategi och öka takten veckovis. Nåja, det är planen i varje fall.
Som ett hälsofreak kan man säga. Frukost med havrekli, fruktstund och det då va.

All in, säger jag. Vad tror ni? Succé eller misslyckad sufflé?

Kvällens planer är måhända inte stortslagna men väl roliga. Jag laddar med gamla trogna bitar på stereon, som alltid lyckas få mig pepp och på gott humör. Jo, det är pop jag lyssnar på. Vad trodde du?
I övrigt har jag varit på äventyr i Nacka kommun, utan att gå vilse en enda gång och med en säker återkomst. Många bäckar små som man brukar säga. Trots att det är fredag kan ni inte räkna med någon blötare utgång.
Morgondagen är fylld av viktiga jobbmöten och återseenden som kräver ett strålande leende och en icke-alkoholdränkt andedräkt. Nja... Eller åtminstone en andedräkt som doftar start av mint från tuggummi. Alltid något.

På måndag börjar jag jobba lite grann. Det ska bli skönt. Dels för att ha något att göra, men framför allt för att befästa den fantastiska idén att flytta hit. För det var det ju, en fantastisk idé.

Numera bor jag i Stockholm. I en lägenhet med gigantisk balkong och med dagis som grannar. Dessutom har jag fått lite ströjobb och ett mission till hösten. It's the return of Malle & Mallan! Ja, det är sant. Planer har smitts, kontrakt ska lusläsas och projektbeskrivning ska författas. Man kan säga att vi är på gång. Den här hösten kommer bli legendarisk. Men framför allt ska det drickas folköl framför tv:n, rödvinsdjupsamtalas och rumpor ska skakas på diverse dansgolv. (Så snart jag fått tillräckligt med jobb att finansiera ett löst leverne.) Kort sagt kastade jag mig rakt ut i storstaden och den tog emot mig med öppna armar. Föreställer jag mig i varje fall, vilket kan vara lite tidigt att uttala sig om när man bott här i något mer än 24 timmar. Hur som, jag är positiv. Fråga inte mig varför det inte är några styckeindelningar i den här texten. Jag gjorde så många som fem men publiceringsverktyget tar bort.