Oh Shino!

Jodå, så att.

Klockan är inte ens nio än och jag går och lägger mig.
Orkar inte mer nu, sömn är det enda jag har lust med.

Hemtjänsten ska precis stoppa om mig.

I oktober 2007 gjorde jag punsch. Det hade jag kanske kommit ihåg om någon frågat specifikt om jag gjort punsch någongång. Annars hade jag inte gjort det. Om det inte vore för att jag längst in i garderoben hittade sju flaskor egenhändigt gjord punsch.
Nu gjorde jag inte spriten själv. Och inte heller smaken eller så. Men jag blandade ihop, buteljerade, gjorde etiketter och glömde fullständigt bort. Men jag minns att det smakade mycket arrak och lite sprit.
När mina föräldrar var här fick de en flaska för besväret. Jag sa som det var, mycket arrak - lite sprit. Min pappa sa att man alltid kan toppa med lite vodka. Och sedan höhöskrattade han tills han hostade.
Mamma log nervöst och sa att etiketten var fin.

Mitt liv är lite fattigare denna veckan. Kokskåpet är utplockat så när som på skärbrädor, två knivar och en korkskruv. Jag äter min frukost, lunch och min middag ur en kvarglömd matlåda med suspekta fläckar.

Och jag dricker kaffe ur min hyresvärds kaffekoppar. Normalt bälgar jag kaffe ur kaffemuggar. Istället får jag springa och ordna påtår ungefär var tredje klunk. Det är inte långt och inte fysiskt påfrestande. Men den mentala påfrestning, jag kan inte ens beskriva den...

Det är märkligt att det inte spelar någon roll hur många gånger man har flyttat. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger till sig själv att det får vara slut på alla onödiga prylar. Det spelar ingen roll att man lovar sig själv att röja ordentligt nästa gång.

Nästa gång man ska flytta står man ändå där och säger att åtta banankartonger räcker. Att jag faktiskt redan packat ner rätt mycket. Och två timmar senare är banankartongerna slut men ändå är det ett förråd som står opackat och halva köket rinner över av våffeljärn och vispar.

FRÅGA: Måste man vara avliden för att sälja sitt hem som dödsbo?

Då jag inom kort ska flytta tvingas jag gå igenom mina tillhörigheter, slänga det som inte längre ska användas och snillrikt packa det som ska sparas. Därefter ska det packas efter två olika kriterier.

1. Saker som ska med mig.

2. Saker som mina föräldrar ska passa.

I kategori nummer två finns även underkategorier;

2.1 Saker som ska förvaras.

2.2 Saker som mina föräldrar vill njuta av medan de förvarar dem.

Den mest spännande kategorin är givetvis 2.2 eftersom den kommer att vara ett prov på hur väl jag känner mina föräldrar. TIll exempel packas så kallad rysch-pysch (lanternor, prydnadskossor och ljuslyktor) ner här då min fader har en låg toleransnivå för sådana inköp från min mors sida. Men nu kan min mor hävda att de faktiskt är mina och således enbart tillfällighetsförvaras och därför bör vårdas med ömhet (alltså stå framme och användas).

Å andra sida kan min far njuta av god litteratur såsom "Antikens historier" av Alf Henriksson. För honom, helt nya böcker. Nya böcker som det varit köpstopp på under två års tid då han, enligt min mor, köper och köper men aldrig läser.

Med dessa argument försöker jag också hävda för mina föräldrar att det är en win-winsituation för dem. Att det inte bara är jag som sparar in dyra magasineringskostnader utan ger de ett högre kulturellt kapital. (Visserligen kan man protestera mot rysch-pyschet men jag har god smak, oftast. Även om den väderkvarnsformade lampan hävdar motsatsen.)

Men att packa efter fyra kategorier utan att ha skaffat adekvat packutrustning är krångligt. Och om man samtidigt ska städa och få lägenheten att se hyfsad ut inför en visning blir det ännu krångligare. Jag misströstar inte.

Alldeles nyss lade grannfrun i porschehuset ner en silverfärgad moccamaster (avancerad kaffebryggare) i sin silverfärgade cab-porsche. Var har den goda smaken tagit vägen?

Jag hittade en gammal mina-vänner-bok.
Från den tiden då jag bodde i korridor med en massa utbytesstudenter. En av sakerna man ska fylla i är det bästa/roligaste minnet man har av personen som äger boken. Förvånansvärt många bär spår av alkohol. Av dessa är ungefär 70 procent i stil med följande;

"To see your face when you get beer."

Och ja, det stämmer faktiskt ännu.

...så har jag planerat det här;