Arbetslördag.
Dubbelt arbete ger dubbelt betalt. Så jobbar jag.
Nåväl, den chokladglass som jag berättade om i en parentes i förra inlägget var sänd från gudarna. Om det beror på min extrema talang, receptet eller det faktum att jag använda valrhonachoklad låter jag vara osagt. Damn, it was fine!
Nästa helg, denna alla helgona, tillbringas i det lilla riket Småland. Mina förhoppningar på vistelsen är stora, jag siar att det blir som balsam för själen. Att få hänga lite med de där som är så bra. Och roliga. Och smarta. Och alldeles för långt borta i vanliga fall.
Tills dess fortsätter jag jobba, sälja biljetter, bygga sängar, vattna besvärliga växter och buteljera säsongens första omgång glögg. För jag kan inte sluta, peppen inför jul 2009 har infunnit sig på allvar. Det blir full gas härifrån till juldagen. Sedan låter vi julen 2009 bli ett varmt minne från svunna tider.
Nåväl, den chokladglass som jag berättade om i en parentes i förra inlägget var sänd från gudarna. Om det beror på min extrema talang, receptet eller det faktum att jag använda valrhonachoklad låter jag vara osagt. Damn, it was fine!
Nästa helg, denna alla helgona, tillbringas i det lilla riket Småland. Mina förhoppningar på vistelsen är stora, jag siar att det blir som balsam för själen. Att få hänga lite med de där som är så bra. Och roliga. Och smarta. Och alldeles för långt borta i vanliga fall.
Tills dess fortsätter jag jobba, sälja biljetter, bygga sängar, vattna besvärliga växter och buteljera säsongens första omgång glögg. För jag kan inte sluta, peppen inför jul 2009 har infunnit sig på allvar. Det blir full gas härifrån till juldagen. Sedan låter vi julen 2009 bli ett varmt minne från svunna tider.
Ett kort inlägg.
Det får bli ett kort inlägg, för alldeles strax knackar mina middagsgäster på dörren. (Jo, det blir tre rätter. Palsternacksoppa med pestobullar, filodegsbakad lins- och champinjonröra med chevrékräm och sallad, samt två sorters hemmagjord glass, choklad och blåbär/björnbär.)
Igår hade jag och min vapendragare introduktion på gymmet. Vår instruktör hette Larsa och han hade inte lika mycket humor som han var humor. Däremot tyckte han att det var roligt att vi kallad utfall för silly walk. Fast det sa han inte först, utan mot slutet påpekade han att det var roligt. Hur som. Vi har ett grundprogram och det är inte fasansfullt tråkigt. Tvärtom är det ganska skoj att pressa den kropp man har.
Men jag skulle gärna undvika Larsa i fortsättningen, om det är möjligt. Vi skulle vara i högform till påsk, sa han.
Tilläggas bör att Larsa mer än gärna småpratade med kvinnorna på gymmet. Det vore obehagligt om han i påsk började småprata med oss också. Mycket obehagligt.
Igår hade jag och min vapendragare introduktion på gymmet. Vår instruktör hette Larsa och han hade inte lika mycket humor som han var humor. Däremot tyckte han att det var roligt att vi kallad utfall för silly walk. Fast det sa han inte först, utan mot slutet påpekade han att det var roligt. Hur som. Vi har ett grundprogram och det är inte fasansfullt tråkigt. Tvärtom är det ganska skoj att pressa den kropp man har.
Men jag skulle gärna undvika Larsa i fortsättningen, om det är möjligt. Vi skulle vara i högform till påsk, sa han.
Tilläggas bör att Larsa mer än gärna småpratade med kvinnorna på gymmet. Det vore obehagligt om han i påsk började småprata med oss också. Mycket obehagligt.
Ahh, det är nåt som inte stämmer!
Jag har många gånger förut pratat om familjen Raring. Och stora S och Lilla C. Fantastiska små individer.
I somras, på en veckas semester i min stuga, hade jag och pappa C en kväll fylld av whisky och pseudodjupa samtal. Dagen efter mådde jag sådär. Kort sagt. Men jag pallrade mig ändå upp vid sju och gräddad bröd. Och sedan lade jag mig på en madrass, på altanen. Mamma L skrattade så att hon höll på att dö men hade ändå tillräckligt med vänlighet i kroppen för att slänga en filt över mig.
Sedan kom barnen. De tyckte att det var oerhört lustigt att tant M var ur form. Av någon outgrundlig anledning kastade de därför sin pappas badbyxor i ansiktet på mig. Och deras ljuva barnskratt fick mig att bortse från bakfyllan och spela med. Därför ropade jag "Ahh, det är nåt som inte stämmer!" med en särskilt dialekt som är svår att återgå i ord. Barnen skrattade och tog bort byxorna, sedan kastade de dem återigen i nyllet på mig.
Kort sagt, en av de finaste bakfyllemorgnar jag varit med om.
Idag pratade jag med mamma L eftersom jag ska hälsa på dem om två veckor. Hon berättade att de har börjat återanvända uttrycket. Och då blir tants hjärta alldeles varmt.
Dessutom har de gjort upp planer för mitt besök. Stora S har fått för sig att jag ska stanna i två veckor. Det kanske jag måste göra.
I somras, på en veckas semester i min stuga, hade jag och pappa C en kväll fylld av whisky och pseudodjupa samtal. Dagen efter mådde jag sådär. Kort sagt. Men jag pallrade mig ändå upp vid sju och gräddad bröd. Och sedan lade jag mig på en madrass, på altanen. Mamma L skrattade så att hon höll på att dö men hade ändå tillräckligt med vänlighet i kroppen för att slänga en filt över mig.
Sedan kom barnen. De tyckte att det var oerhört lustigt att tant M var ur form. Av någon outgrundlig anledning kastade de därför sin pappas badbyxor i ansiktet på mig. Och deras ljuva barnskratt fick mig att bortse från bakfyllan och spela med. Därför ropade jag "Ahh, det är nåt som inte stämmer!" med en särskilt dialekt som är svår att återgå i ord. Barnen skrattade och tog bort byxorna, sedan kastade de dem återigen i nyllet på mig.
Kort sagt, en av de finaste bakfyllemorgnar jag varit med om.
Idag pratade jag med mamma L eftersom jag ska hälsa på dem om två veckor. Hon berättade att de har börjat återanvända uttrycket. Och då blir tants hjärta alldeles varmt.
Dessutom har de gjort upp planer för mitt besök. Stora S har fått för sig att jag ska stanna i två veckor. Det kanske jag måste göra.
En kort resumé följt av en förklaring till varför jag mår bra av att få min bästa vän att gråta...
Nu ska vi se.
Jobba. Tvivla på att jag kan jobbet. Inse att det kan jag ju. Jobba. Gå och köpa gymkort. Gymma. Jogga. Ha fina, fina vänner i bäddsoffan. Söndagsmiddag med många, många finaste. Och en liten hund. Läsa pjäser.
Titta på kurser att kanske läsa till hösten. Inte kunna bestämma sig. Komma på lite i sista laget att jag vill läsa något. Vet inte om jag orkar hitta något roligt. Men jo, måste orka. Ha träningsvärk i bröstmuskulaturen. Skaffa ny träningsvärk imorgon.
Så, till saken.
En av mina allra bästa vänner ska gifta sig med sin sambo i januari. De har bett mig att skriva bröllopet. Alltså inte själva bröllopet, det är mest jag som säger att det är bröllopet jag skriver. Snarare är det någon form av text som ska läsas upp innan de säger japp till varandra. Jag har jobbat på texten ett tag, skrivit utkast och lagt på hög. Inte tyckt att det blev tillräckligt bra för att ens skriva in det på datorn. Men så idag, till tonerna av en playlist jag fått av bästa vännen, fick jag ihop det. Var initialt mycket nöjd. Det brukar aldrig hända. Därför skriver jag ett finkänsligt sms till bästa vännen (Yep, I think I nailed it!) och hon ville läsa. Hon svarade;
Vi har läst och jag gråter. Än så länge, mycket nöjda. Du är världens bästa.
I'm awe... wait for it... some!
Jobba. Tvivla på att jag kan jobbet. Inse att det kan jag ju. Jobba. Gå och köpa gymkort. Gymma. Jogga. Ha fina, fina vänner i bäddsoffan. Söndagsmiddag med många, många finaste. Och en liten hund. Läsa pjäser.
Titta på kurser att kanske läsa till hösten. Inte kunna bestämma sig. Komma på lite i sista laget att jag vill läsa något. Vet inte om jag orkar hitta något roligt. Men jo, måste orka. Ha träningsvärk i bröstmuskulaturen. Skaffa ny träningsvärk imorgon.
Så, till saken.
En av mina allra bästa vänner ska gifta sig med sin sambo i januari. De har bett mig att skriva bröllopet. Alltså inte själva bröllopet, det är mest jag som säger att det är bröllopet jag skriver. Snarare är det någon form av text som ska läsas upp innan de säger japp till varandra. Jag har jobbat på texten ett tag, skrivit utkast och lagt på hög. Inte tyckt att det blev tillräckligt bra för att ens skriva in det på datorn. Men så idag, till tonerna av en playlist jag fått av bästa vännen, fick jag ihop det. Var initialt mycket nöjd. Det brukar aldrig hända. Därför skriver jag ett finkänsligt sms till bästa vännen (Yep, I think I nailed it!) och hon ville läsa. Hon svarade;
Vi har läst och jag gråter. Än så länge, mycket nöjda. Du är världens bästa.
I'm awe... wait for it... some!
