Oh Shino!

En mycket god vän till mig fyller jämnt idag. Hon tycker inte om att fira och i år har jag tänkt att respektera det. Nej, det hade jag inte alls tänkt men på grund av min egen ogenomtänkthet (?) blir jag tvungen att respektera. Igår var jag nere på stan och inhandlade en present. Idiotiskt nog tog jag inte reda på vad presenten kostade innan jag tryckte ner kortet i terminalen. Det var bara att svälja och betala. Hur som helst spelar priset ingen roll för mig, jag valde paket efter vad jag tyckte var finast och inte efter prislappen. Alltså var jag till en början mycket nöjd över mitt köp.
Då diskuterade jag med en kollega gällande vad som är en rimlig penning att köpa present för. Hon ansåg det vara alldeles för dyrt, det där som jag köpt. Om jag köpt det till henne hade hon blivit arg. Min mycket goda vän har även ett ett visst humör som vida överstiger min kollegas. Ergo; om min kollega blir arg blir min mycket goda vän arg. Om min mycket goda vän blir arg, blir hon mycket argare än min kollega.
Kontenta: idag är det jag som går ner och byter.

För övrigt undrar jag vad det är som får mörka män att dras till mig? Jag har visserligen inga statistiska siffor på det här men på jobbet dras de till mig som flugor. Ofta med mer eller mindre begåvade raggningsrepliker. Låt mig informera om en sak, det är ingen idé att inleda med att jag är söt. Jag säger bara tack och rycker inombords på axlarna. Komplimanger gällande utseendet är överhuvudtaget onödigt, ser man inte bortom utseendet är jag inte intresserad i vilket fall. Och här kan ju en diskussion om huruvida man dömer folk efter utseendet eller inte bryta in. Det får man göra initialt om man vill, men det behöver man inte tala om för den man är intresserad av. Och om man jobbar i en affär bör man inte som kund fråga var personalen bor någonstans. Det blir inget svar på den frågan. Särskilt inte om man jobbar i den butik jag jobbar, då får man absolut inget svar på den frågan.