Hur går det med kärleken?

Hur som helst. Vissa personer man träffar ställer ibland frågan "Hur går det med kärleken?" lite sådär apropå nyfiket och vänligt. Jag är fullständigt övertygad om att det görs i ren välmening i de flesta fall. Men samtidigt, hur roligt är det att höra? Eller jo, det är ganska roligt...
Särskilt om det är människor man är god vän med. Eftersom jag naturligtvis inte skulle berätta för dem om jag träffat någon.
En vän och jag diskuterade frågan och hon påpekade att folk frågar sådana dem känner lite grann men inte har så mycket att prata om med lite som en artig utfyllnad i ett samtal. Och då spelar det inte så stor roll. Vidare utbytte vi tänkbara svar på frågan.
Fyra alternativ följer nedan.
1. Fantastiskt! Jag ska gifta mig i november, höstbröllop tänkte vi!
2. Tack, bra. (Dock kommer alltid, alltid en följdfråga på detta svaret.)
3. Obefintligt, skjut mig genast.
4. Fråga din pojkvän.
Nästa gång kommer jag svara alternativ tre och se hur det går. Jag hinner nog pröva allihopa innan jag dör. Det ska bli spännande. Ger rapport om hur det går.
Kommentarer
Postat av: Å
Jag föreslår ett ytterligare alternativ.
5. Kärleken? Vad är egentligen kärlek? Guds definition av kärlek är att man gör mot sin nästa det som är bäst för denne utifrån evighetens ljus oavsett vad det kostar. Så jag ger kärlek, jag låter det kosta, jag lever.
Med ett sådant svar vågar ingen komma med följdfrågor eftersom de tappats bort på vägen. Dessutom har du nämnt Gud, och ingen vågar konfrontera någon som pratar om Gud. ;)
Postat av: oh shino
Haha! Det är fantastiskt, vilken poäng. Varje gång jag
får en svår fråga ska jag prata om Gud. Man måste kunna komma undan med vad som helst.
Trackback