Oh Shino!

Ibland när man bor i Stockholm upplever man en känsla. Det är en väldigt specifik känsla och kanske är det bara jag som upplever den. Men ikväll har jag upplevt att jag varit mycket nära många människor och ändå känner jag mig ensam. Som att jag inte kan nå fram i myllret utan att det slutar med att jag sätter orden i halsen och tittar ner i gatan. För att det är enklare. För att jag inte är säker på att människan mitt emot verkligen är intresserad av vad jag har att säga. Och då kan man lika gärna vara tyst.