Ahh, det är nåt som inte stämmer!
Jag har många gånger förut pratat om familjen Raring. Och stora S och Lilla C. Fantastiska små individer.
I somras, på en veckas semester i min stuga, hade jag och pappa C en kväll fylld av whisky och pseudodjupa samtal. Dagen efter mådde jag sådär. Kort sagt. Men jag pallrade mig ändå upp vid sju och gräddad bröd. Och sedan lade jag mig på en madrass, på altanen. Mamma L skrattade så att hon höll på att dö men hade ändå tillräckligt med vänlighet i kroppen för att slänga en filt över mig.
Sedan kom barnen. De tyckte att det var oerhört lustigt att tant M var ur form. Av någon outgrundlig anledning kastade de därför sin pappas badbyxor i ansiktet på mig. Och deras ljuva barnskratt fick mig att bortse från bakfyllan och spela med. Därför ropade jag "Ahh, det är nåt som inte stämmer!" med en särskilt dialekt som är svår att återgå i ord. Barnen skrattade och tog bort byxorna, sedan kastade de dem återigen i nyllet på mig.
Kort sagt, en av de finaste bakfyllemorgnar jag varit med om.
Idag pratade jag med mamma L eftersom jag ska hälsa på dem om två veckor. Hon berättade att de har börjat återanvända uttrycket. Och då blir tants hjärta alldeles varmt.
Dessutom har de gjort upp planer för mitt besök. Stora S har fått för sig att jag ska stanna i två veckor. Det kanske jag måste göra.
I somras, på en veckas semester i min stuga, hade jag och pappa C en kväll fylld av whisky och pseudodjupa samtal. Dagen efter mådde jag sådär. Kort sagt. Men jag pallrade mig ändå upp vid sju och gräddad bröd. Och sedan lade jag mig på en madrass, på altanen. Mamma L skrattade så att hon höll på att dö men hade ändå tillräckligt med vänlighet i kroppen för att slänga en filt över mig.
Sedan kom barnen. De tyckte att det var oerhört lustigt att tant M var ur form. Av någon outgrundlig anledning kastade de därför sin pappas badbyxor i ansiktet på mig. Och deras ljuva barnskratt fick mig att bortse från bakfyllan och spela med. Därför ropade jag "Ahh, det är nåt som inte stämmer!" med en särskilt dialekt som är svår att återgå i ord. Barnen skrattade och tog bort byxorna, sedan kastade de dem återigen i nyllet på mig.
Kort sagt, en av de finaste bakfyllemorgnar jag varit med om.
Idag pratade jag med mamma L eftersom jag ska hälsa på dem om två veckor. Hon berättade att de har börjat återanvända uttrycket. Och då blir tants hjärta alldeles varmt.
Dessutom har de gjort upp planer för mitt besök. Stora S har fått för sig att jag ska stanna i två veckor. Det kanske jag måste göra.
Kommentarer
Trackback
